Ont.

Mitt hjärta brister lite mer.
Dåliga besked.
Återfall.
Feber.

Vet inte hur mycket av mitt hjärta som kommer att överleva. Känns som om att det borde ta slut snart. Känns som om att det skulle vara behövligt med lite bra nyheter. Men jag måste kämpa på, om inte annat för andras skull.

Hade tänkt gå på fest ikväll men tvingas vara hemma pga en grym influensa. Hoppas hoppas att influensan är över tills på måndag då jag tänkt jobba. Resten av veckan skall ägnas åt packande, ringande, fixande och trixande. Känns lite spännande men också jävligt jobbigt. Det känns framför allt jobbigt att lämna pappa. Ska hälsa på honom så fort jag blir frisk. Vill spendera så mycket tid jag kan med honom innan jag flyttar... Hans kropp håller på att ge upp. Jag hoppas innerligt att de kan göra något för att förhindra att den gör det.

Ledsen att alla mina inlägg är så sjukt deprimerande.
Jag är bara inte så munter för tillfället.

Miljonte gången gillt?

Jag sitter och grinar av två anledningar.

Ett: CSN är fucking dumma i huvudet och jag är förkyld och pank.
Två: MADONNA KOMMER TILL SVERIGE I SOMMAR.



Jag kan knappt tro att det är sant. Jag SKA ha en biljett, om jag så ska gå över lik för att få den. Jag har nu sedan början av 90-talet velat se Madonna och har sedan -95 försökt få tag i biljetter, men antingen har jag inte haft råd eller så har det inte gått att få biljetter. Den här gången MÅSTE jag se henne. Kosta vad det kosta vill. Madonna here I come!

Ojämna plågor.

Söker med ljus och lykta efter lägenhet i Uppsala. Om någon har något tips kan ni ju hojta till, det börjar liksom brinna i knutarna nu. Känner mig för övrigt ganska ambivalent inför flytten. Dels vill jag inte komma längre bort från pappa, och dels vill jag inte komma närmare vissa människor. Men jag tänker som så att jag måste fokusera på mig och min karriär nu och ja, då är det bara ett att göra.

Pappa mår för övrigt rätt crappy. Han har haft problem med såväl lungor som njurar, men just nu är det levern som spökar som gör att han kräks och mår dåligt hela tiden. Behandlingen verkar inte direkt fungera särskilt bra. Fick veta att en väns pappa också har cancer och har endast har några månader kvar.

Fyfan.
Jag hatar cancer.
Dö jävla skitcancer.

To state the obvious.

Expressens tv-guide förklarar handlingen i långfilmen ”I Jesu närhet: Judas”.

”Judas är en av Jesus lärjungar. Påsken blir inte vad han hoppats.”

Grym tolkning av bibeln.

I'm sucha fool...

Ibland inser man ju vilken idiot man varit.

Jag har varit ihop med en kille som varje gång han lämnat mig i lägenheten själv tagit med sig mobilen samt stängt av datorn. Till och med när han bara skulle ner till tvättstugan.

Vilken idiot som helst skulle ju ha kunnat räkna ut att det var något på gång.
Förhoppningsvis har jag lärt mig något.

Sparkle.

Just ja. Glömde berätta. Examinatorn, som för övrigt är leg. psykolog, fil. dr. i socialt arbete samt prefekt på institutionen, kom fram och pratade med mig i fredags på institutionens avslutning. Hon sa att uppsatsen var en av de bästa hon läst. Hon frågade om vi var intresserade av att forska och menade att man vid sådana bra uppsatser brukade institutionen rekommendera studenter till forskarplatser. Jag förklarade att jag absolut vill forska, men kanske om en stund då jag jobbat ett tag. Hon svarade att det kunde vara klokt men att hon tyckte att vi absolut hade förutsättningar för forskarbanan.

Fan vad bra vi varit.
Fan vad bra jag ska fortsätta vara.
Måste behålla gnistan.

Frikkin' genious!

Ja jävlar. Vi fick ett A på uppsatsen!

Är fullkomligt dödslycklig. Enligt vår handledare har det bara varit två-tre personer som fått ett A de senaste terminerna så det är tydligen rätt svårt att få. Att vi dessutom fick det utan reservation för ändringar känns ännu bättre.

Synd bara att det jävla bitterljuva ska slå en. Jag hade velat dela det med honom.

Men fuck it. Jag är bäst.

The final countdown.

Imorgon smäller det.
Uppsatsen skall opponeras på och examineras.

Wish me luck.