Apropå att #prataomdet grävde jag fram ett gammalt blogginlägg jag skrev en gång för en miljard år sedan: ledsamt att se att det fortfarande är lika aktuellt nästan fem år senare. Denna text handlar inte om mina personliga erfarenheter - även om jag varit i flertalet situationer där gränsdragningar, bekräftelsebehov och faktisk sexuell upphetsning varit svåra att definiera. Texten handlar snarare om en snabb historik i hur saker blivit som de blivit, eller åtminstone min tolkning av det - jag tror nämligen på tesen att för att kunna förändra något måste vi också förstå varför och hur det uppstått. Nedan kommer, för den som orkar läsa, en massa text om vår historia - en historia som vi genom att lära känna kanske kan se till inte fortsätter återupprepas och upprätthållas.
Åsa Bergenheim är professor i idéhistoria vid Umeå Universitet och har skrivit en bok som heter "Brottet, offret och förövaren" som handlar om hur man i juridiken och samhället sett på sexuella övergrepp från 1850 fram till idag. Jag var en gång på en föreläsning av henne som var baserad på hennes bok, men hon berättade om historik ända från 1500-talet. Det var otroligt intressant att få se hur pass mycket historien faktiskt påverkar vår syn på våldtäkt och pedofili idag. Intressant gällande historiken är hur man lätt kan se sambandet mellan den allmänna synen på kvinnan och hur sexualbrott behandlas i rätten.
Innan 1700-talet blev kvinnor aldrig anklagade eller skuldbelagda vid en våldtäkt, kvinnor var nämligen inte ens rättssubjekt innan 1734. Innan det handlade det om att skydda familjens ära, och om en våldtäkt begicks mot en kvinna var det inte henne det handlade om, utan just familjen. Straffen för våldtäkt (kränkning av familjens ära) var i de flesta län i Sverige dödsstraff. Dödsstraffet höll dock i sig under 1700-talet och första halvan av 1800-talet också, men synen på våldtäkt förändrades markant. I och med att kvinnan blev rättssubjekt 1734 kunde hon därmed också skuldbeläggas. Hennes beteende och leverne börjar komma i blickfånget, något som började påverka vilken sorts kvinnor som blev våldtagna. För att bevisa en våldtäkt använde man sig av läkarundersökningar utförda av den lokala läkaren. Kvinnor som var oskulder innan våldtäkten kunde lättare bevisa att hon faktiskt blivit våldtagen, medan kvinnor som var gifta och fött barn i princip aldrig kunde få detta läkarbevis. Det blev alltså mer riskabelt att våldta en oskuld.
Något intressant är att sätta dessa fakta i samband med Thomas Laqueurs argument om att det innan 1700-talet endast fanns ett kön. För er som inte är bekanta med Laqueur drar jag en kort sammanfattning: Laqueur hävdar att man fram till 1700-talet ansåg att mannen och kvinnan var olika utvecklingsgrader av ett och samma kön (det manliga). Kvinnan kunde plötsligt förvandlas till man, däremot var kanske inte motsatsen möjlig eftersom mannen var det eftersträvade och fulländade könet. När det gäller kvinnans sexualitet innan 1700-talet trodde man enligt Laqueur att för att kunna fortplanta sig krävdes orgasm hos både mannen och kvinnan, det fanns alltså en idé om kvinnlig säd. På grund av det blev alltså kvinnans orgasm lika viktig som mannens. På 1700-talet förändrades dock denna syn markant, enligt Laqueur, och kvinnan ansågs inte längre vara en erotisk varelse utan mer som en "passiv mottagare av mannens säd".
Oavsett om Laqueur har rätt om sin enkönsmodell eller inte är det iallafall rätt intressant att ställa denna syn på kvinnan mot den syn som avspeglades i vad Åsa Bergenheim berättade om. Det är ju ganska tydligt i den rättsliga historiken vad gäller våldtäkt att det skedde en stor förändring på 1700-talet. Synen på kvinnan tycktes förändras, man ville inte längre försvara familjens ära, utan nu handlade det om brott mot person - och personen var ju då kvinnan. Man ansågs dessutom vara kvinna redan från 10-årsåldern (om inte tidigare), medan det för det manliga könet var helt andra regler. "En kvinna på tolv år våldtogs av en 20-årig pojke". De våldtäkter som ledde till fällande dom var i princip endast de fall där det skett en våldtäkt "mot ordningen", dvs en överfallsvåldtäkt där förövaren är någon helt främmande för offret. Våldtäkter "inom ordningen", dvs inom familj och bekantskapskrets etc, löstes ofta på andra sätt. Mannen som utfört våldtäkten kunde exempelvis gifta sig med sitt offer och därmed lösa hela situationen och slippa straff. Vad gäller incest var båda parter dödsstraffsbelagda ända in på 1800-talet.
Vad man kan dra för slutsats av detta, om man jämför med idag, är ju att det fortfarande hänger med. Vi har ju fortfarande samma syn i samhället på våldtäkt inom och utom ordningen. De våldtäkter som sker utom ordningen är ju fasansfulla och fruktansvärda, något som om och om igen spelas upp i media, medan våldtäkter inom ordningen tystas ner.
När en våldtäkt inom ordningen sker, till exempel om en tjej blir våldtagen av en kille i sin bekantskapskrets, skuldbeläggs ofta offret än idag. Antingen skuldbelägger offren sig själva, eller så gör andra det åt dem. Oftast är det nog tyvärr både och. Tjejers beteende ifrågasätts idag precis som på 1700-talet. Det är mer legitimt att våldta en lösaktig tjej, en full tjej, en utåtriktad tjej än en oskuldsfull tjej. "Hon får väl skylla sig själv om hon däckar mitt på en fest bland okända killar." Har vi verkligen inte kommit längre i synen på vad som är okej sex och inte än de hade på 1700-talet?
Det är beklämmande att se hur erkända sexologer och psykiatrer bidragit till den stereotypa och destruktiva synen på män och kvinnor och sex som lever kvar än idag:
- Hur erkända forskare och kliniker (exempelvis Freud) suttit och sagt att mäns sexualitet är som en naturkraft som inte kan stoppas (åh nej stackars kille som blivit upphetsad, nu bara MÅSTE han ju ha sex).
- Hur Havelock Ellis kan få samhällen att gå med på att det är till "kvinnans gagn" att mannen övertalar henne med våld och tvång att ha sex och att det "ingår i det sexuella spelet".
- Hur Alfred Kinsey, som det för övrigt gjorts en spelfilm om med Liam Neeson i huvudrollen, kan få sitta och påstå att det är till "barnets gagn" att ha sex med en vuxen - barnet har ju en jättestark sexualitet som måste få uttryckas. Ett annat intressant faktum med den filmatiserade Kinsey är att han hävdade att väldigt små barn har förmågan att få orgasm. Och hur vet han det? Jo, han gjorde hundratals observationer på barn mellan 0-15 år där han bland annat kunde iaktta att en femåring kunde få sju orgasmer i rad. Kinsey hyllas idag som en man som fått oss att börja prata om sex och skärskåda vad som är normalt eller inte - frågan är vad han bidragit med gällande den relativt normaliserade synen (Filmer som Lolita, pornografi med framför allt kvinnor/flickor som ser så unga ut som möjligt, barnsexköp, så länge vi kallar det för "ageplay" är det okej, avancerade sexlekar bland 15-åringar etc.) på hur exempelvis unga flickor/tjejer och pojkar/killar är en del av en vuxen sexualitet. Det finns tyvärr för det mesta två sidor av myntet och i det här fallet är den dåliga sidan ganska så dålig...
Allt detta skedde på 1900-talet, allt detta bidrar till den syn vi har och det sätt vi agerar på idag. Vi måste verkligen börja prata om det, vrida och vända på det, förändra det. Tack till alla fantastiska människor som bidrar med sina personliga, intima och banbrytande texter - ni är verkligen ett stort steg i rätt riktning!
Lästips:
Brottet, straffet och förövaren - Åsa Bergenheim
Unga förövare - Olof Risberg
Liksom våldtäkt typ - Stina Jeffner
Making sex: Body and gender from the Greeks to Freud - Thomas W. Laqueur
Avhandlingar och artiklar av Inga Tidefors, Cecilia Kjellgren, Annika Wassberg, Niklas Långström m.fl.
Länktips:
http://www.okejsex.nu/
http://www.allakvinnorshus.org/
http://www.josefingrande.se/forfattare-och-skribent (länk till pdf-filer med Josefin Grändes sammanställningar, handledningar och rapporter)
Åsa Bergenheim är professor i idéhistoria vid Umeå Universitet och har skrivit en bok som heter "Brottet, offret och förövaren" som handlar om hur man i juridiken och samhället sett på sexuella övergrepp från 1850 fram till idag. Jag var en gång på en föreläsning av henne som var baserad på hennes bok, men hon berättade om historik ända från 1500-talet. Det var otroligt intressant att få se hur pass mycket historien faktiskt påverkar vår syn på våldtäkt och pedofili idag. Intressant gällande historiken är hur man lätt kan se sambandet mellan den allmänna synen på kvinnan och hur sexualbrott behandlas i rätten.
Innan 1700-talet blev kvinnor aldrig anklagade eller skuldbelagda vid en våldtäkt, kvinnor var nämligen inte ens rättssubjekt innan 1734. Innan det handlade det om att skydda familjens ära, och om en våldtäkt begicks mot en kvinna var det inte henne det handlade om, utan just familjen. Straffen för våldtäkt (kränkning av familjens ära) var i de flesta län i Sverige dödsstraff. Dödsstraffet höll dock i sig under 1700-talet och första halvan av 1800-talet också, men synen på våldtäkt förändrades markant. I och med att kvinnan blev rättssubjekt 1734 kunde hon därmed också skuldbeläggas. Hennes beteende och leverne börjar komma i blickfånget, något som började påverka vilken sorts kvinnor som blev våldtagna. För att bevisa en våldtäkt använde man sig av läkarundersökningar utförda av den lokala läkaren. Kvinnor som var oskulder innan våldtäkten kunde lättare bevisa att hon faktiskt blivit våldtagen, medan kvinnor som var gifta och fött barn i princip aldrig kunde få detta läkarbevis. Det blev alltså mer riskabelt att våldta en oskuld.
Något intressant är att sätta dessa fakta i samband med Thomas Laqueurs argument om att det innan 1700-talet endast fanns ett kön. För er som inte är bekanta med Laqueur drar jag en kort sammanfattning: Laqueur hävdar att man fram till 1700-talet ansåg att mannen och kvinnan var olika utvecklingsgrader av ett och samma kön (det manliga). Kvinnan kunde plötsligt förvandlas till man, däremot var kanske inte motsatsen möjlig eftersom mannen var det eftersträvade och fulländade könet. När det gäller kvinnans sexualitet innan 1700-talet trodde man enligt Laqueur att för att kunna fortplanta sig krävdes orgasm hos både mannen och kvinnan, det fanns alltså en idé om kvinnlig säd. På grund av det blev alltså kvinnans orgasm lika viktig som mannens. På 1700-talet förändrades dock denna syn markant, enligt Laqueur, och kvinnan ansågs inte längre vara en erotisk varelse utan mer som en "passiv mottagare av mannens säd".
Oavsett om Laqueur har rätt om sin enkönsmodell eller inte är det iallafall rätt intressant att ställa denna syn på kvinnan mot den syn som avspeglades i vad Åsa Bergenheim berättade om. Det är ju ganska tydligt i den rättsliga historiken vad gäller våldtäkt att det skedde en stor förändring på 1700-talet. Synen på kvinnan tycktes förändras, man ville inte längre försvara familjens ära, utan nu handlade det om brott mot person - och personen var ju då kvinnan. Man ansågs dessutom vara kvinna redan från 10-årsåldern (om inte tidigare), medan det för det manliga könet var helt andra regler. "En kvinna på tolv år våldtogs av en 20-årig pojke". De våldtäkter som ledde till fällande dom var i princip endast de fall där det skett en våldtäkt "mot ordningen", dvs en överfallsvåldtäkt där förövaren är någon helt främmande för offret. Våldtäkter "inom ordningen", dvs inom familj och bekantskapskrets etc, löstes ofta på andra sätt. Mannen som utfört våldtäkten kunde exempelvis gifta sig med sitt offer och därmed lösa hela situationen och slippa straff. Vad gäller incest var båda parter dödsstraffsbelagda ända in på 1800-talet.
Vad man kan dra för slutsats av detta, om man jämför med idag, är ju att det fortfarande hänger med. Vi har ju fortfarande samma syn i samhället på våldtäkt inom och utom ordningen. De våldtäkter som sker utom ordningen är ju fasansfulla och fruktansvärda, något som om och om igen spelas upp i media, medan våldtäkter inom ordningen tystas ner.
När en våldtäkt inom ordningen sker, till exempel om en tjej blir våldtagen av en kille i sin bekantskapskrets, skuldbeläggs ofta offret än idag. Antingen skuldbelägger offren sig själva, eller så gör andra det åt dem. Oftast är det nog tyvärr både och. Tjejers beteende ifrågasätts idag precis som på 1700-talet. Det är mer legitimt att våldta en lösaktig tjej, en full tjej, en utåtriktad tjej än en oskuldsfull tjej. "Hon får väl skylla sig själv om hon däckar mitt på en fest bland okända killar." Har vi verkligen inte kommit längre i synen på vad som är okej sex och inte än de hade på 1700-talet?
Det är beklämmande att se hur erkända sexologer och psykiatrer bidragit till den stereotypa och destruktiva synen på män och kvinnor och sex som lever kvar än idag:
- Hur erkända forskare och kliniker (exempelvis Freud) suttit och sagt att mäns sexualitet är som en naturkraft som inte kan stoppas (åh nej stackars kille som blivit upphetsad, nu bara MÅSTE han ju ha sex).
- Hur Havelock Ellis kan få samhällen att gå med på att det är till "kvinnans gagn" att mannen övertalar henne med våld och tvång att ha sex och att det "ingår i det sexuella spelet".
- Hur Alfred Kinsey, som det för övrigt gjorts en spelfilm om med Liam Neeson i huvudrollen, kan få sitta och påstå att det är till "barnets gagn" att ha sex med en vuxen - barnet har ju en jättestark sexualitet som måste få uttryckas. Ett annat intressant faktum med den filmatiserade Kinsey är att han hävdade att väldigt små barn har förmågan att få orgasm. Och hur vet han det? Jo, han gjorde hundratals observationer på barn mellan 0-15 år där han bland annat kunde iaktta att en femåring kunde få sju orgasmer i rad. Kinsey hyllas idag som en man som fått oss att börja prata om sex och skärskåda vad som är normalt eller inte - frågan är vad han bidragit med gällande den relativt normaliserade synen (Filmer som Lolita, pornografi med framför allt kvinnor/flickor som ser så unga ut som möjligt, barnsexköp, så länge vi kallar det för "ageplay" är det okej, avancerade sexlekar bland 15-åringar etc.) på hur exempelvis unga flickor/tjejer och pojkar/killar är en del av en vuxen sexualitet. Det finns tyvärr för det mesta två sidor av myntet och i det här fallet är den dåliga sidan ganska så dålig...
Allt detta skedde på 1900-talet, allt detta bidrar till den syn vi har och det sätt vi agerar på idag. Vi måste verkligen börja prata om det, vrida och vända på det, förändra det. Tack till alla fantastiska människor som bidrar med sina personliga, intima och banbrytande texter - ni är verkligen ett stort steg i rätt riktning!
Lästips:
Brottet, straffet och förövaren - Åsa Bergenheim
Unga förövare - Olof Risberg
Liksom våldtäkt typ - Stina Jeffner
Making sex: Body and gender from the Greeks to Freud - Thomas W. Laqueur
Avhandlingar och artiklar av Inga Tidefors, Cecilia Kjellgren, Annika Wassberg, Niklas Långström m.fl.
Länktips:
http://www.okejsex.nu/
http://www.allakvinnorshus.org/
http://www.josefingrande.se/forfattare-och-skribent (länk till pdf-filer med Josefin Grändes sammanställningar, handledningar och rapporter)
