Mja alltså. Spanien - Tyskland. Inte alls som jag planerat. Jag tänkte mig Holland - Kroatien, men ack. Jag höll till och med på Ryssland ett tag, men det sket sig ju det med. Ryssland håller för övrigt på att ta över världen, först hockey-vm, sen eurovision och nu kickade de nästan ass i fotbolls-em. Jaja. Det blir säkert spännande imorgon iaf, jag håller nog på tyskarna. Heja heja!
söndag, juni 29, 2008
lördag, juni 28, 2008
Once the bleeding starts...
Some people are afraid of what they might find if they try to analyze themselves too much, but you have to crawl into your wounds to discover where your fears are.
Once the bleeding starts, the cleansing can begin.
Once the bleeding starts, the cleansing can begin.
torsdag, juni 19, 2008
Depeche Mode - Goodnight Lovers (Falling Leaf Mix)
Underbar låt. Underbar remix. Kan nästan känna rysningarna jag fick när jag såg den live.
Fussball.
Just det, måste ju kommentera den jäkla fotbollen också. Jag som ALLTID tyckt att fotboll varit en aptråkig sport har äntligen börjat få lite fotbollsintresse. Så givetvis satt jag bänkad framför tv:n igår, hopp- och förväntansfull för att få möta Ryssland och kicka lite ruskij asskij. Men ACK! Det blev svedskij asskij som kickades så inåt helvete. Det är lustigt att man kan bli så uppjagad av en sport som knappt intresserat en förut bara man börjar kolla litegrann. Blev mycket besviken på samtliga i det svenska laget, best of the worst var väl herr Ljungberg men även han börjar ju se lite sliten ut. Trots sitt vackra yttre.
Jag har dock alltid funderat på varför fotbollsspelare tycks vara mycket mer välfriserade och söta än hockeyspelare. Hockeykillarna ser oftast ut som fyrkantiga machomän medan fotbollen har sina metrosexuella stajlade killar som lägger sig så fort någon petar på dem. Hockeykillarna däremot kan åka runt med blödande sår utan att blinka. Hur kommer det sig? Har pretty boy-looken influerat fotbollen eller tvärtom?
Jaja. Skitsamma. Just nu hejar jag på Kroatien. Hade ju varit himla roligt om de vann. Nu ska jag dock gå och mata kattmamman. Dovidenja!
Jag har dock alltid funderat på varför fotbollsspelare tycks vara mycket mer välfriserade och söta än hockeyspelare. Hockeykillarna ser oftast ut som fyrkantiga machomän medan fotbollen har sina metrosexuella stajlade killar som lägger sig så fort någon petar på dem. Hockeykillarna däremot kan åka runt med blödande sår utan att blinka. Hur kommer det sig? Har pretty boy-looken influerat fotbollen eller tvärtom?
Jaja. Skitsamma. Just nu hejar jag på Kroatien. Hade ju varit himla roligt om de vann. Nu ska jag dock gå och mata kattmamman. Dovidenja!
Tankar om en persisk prinsessa...
Vill bara säga till en av de mest fantastiska människorna i världen att hon verkligen ÄR helt fantastisk. Vacker, smart, rolig, företagsam, givmild, omtänksam, godhjärtad och alldeles alldeles UNDERBAR! Låt ingen få dig att tvivla på det någonsin. Utan dig hade mitt liv varit oerhört mycket fattigare.
tisdag, juni 17, 2008
New beginnings.
Ja alltså det där med att jag skulle blogga den där kvällen blev ju inte direkt av. Jag är en usel bloggare för tillfället. FÖRLÅT!
Ska dock inte tjata på om hur dålig jag är på att blogga när jag väl gör't, det känns ju ännu sämre. Tänkte istället berätta lite om mitt nya jobb och att bo i Uppsala. Anlände till Uppsala i fredags för att lämna saker. Möttes av en typ 19-årig kille med en lista som han skulle gå igenom kring vad som gällde huset jag skulle bo i och katterna jag skulle ta hand om. Han läste väl listan på en sisådär femton minuter och frågade sen om han kunde gå upp på sitt rum. Han gav mig listan, en nyckel och sa hejdå. Jahapp tänkte jag... Hur fasen ska det här gå? Inte nog med att de dumpat en katt + två kattungar på mig i tre veckor utan att ens fråga (dealen gällde endast en vuxen katt, men HOPPSAN den fick visst två kattungar...), de har inte ens vett nog att ge mig tillräcklig med information kring hur man tar hand om två tre veckor gamla kattungar. Nog för att jag är van katter, men det är liiiite annorlunda med små kattbäbisar.
Anyhow, jag åkte till Stockholm efter den snabba genomgången för att träffa underbara Azza samt sova över hos S. Överlag var det ett riktigt trevligt besök. På lördag kväll var det åter till Uppsala för att ta hand om de små liven samt installera mig. Drabbades smått av panik när jag insåg att kattungarna dels kommer att vilja ha riktig mat om någon vecka och dels kommer att behöva lådtränas innan ägarna kommer hem. Ägarna är för övrigt i Thailand och jag hyr källarvåningen på deras hus för er som inte visste det. När jag dessutom inser att ägarna INTE har fixat kattvakt över midsommar övergår paniken i irritation över deras jäkla ansvarslöshet. När jag sa att det kändes som för mycket ansvar med kattungar sa pappan i familjen "ja men det är inte ditt ansvar, skulle något hända är det helt och hållet vårt ansvar". Som om att jag skulle kunna låta bli att ta det på mig... Herregud. Förstår inte ens hur man kan tänka så. Om jag skulle lämna två kattungar som var mina i tre veckor skulle jag ha tagit reda på allt som går och skrivit infolappar till förbannelse. Bleh. Folk är så oansvariga.
Men men, nu är det som det är. Jag har eventuellt hittat en annan bostad från det att familjen kommer hem för jag känner inte riktigt för att bo kvar här längre när de är så oansvariga och respektlösa. Påpekas kan också att de varken lämnat nummer till veterinär, pengar till veterinär, kattsand till kattungarna, modermjölksersättning ifall att de behöver stödmatas eller något annat. Dessutom tyckte de att det var lugnt att ha kattmamman ute hela natten utan att ungarna fick dia, vilket känns helt stört. Nu får mamman endast gå någon timme på kvällen så att hon är inne på natten samt dagen då jag är på jobbet. I övrigt är kattungarna helt SJUKT söta och jag är tokförälskad i dem. Jag vill ju bara att de ska må bra och det känns lite jobbigt att hela tiden måsta anpassa mitt liv efter dem...
Men nog om det. Jobbet är fantastiskt roligt. Möttes av glada välkomnanden och roliga arbetsuppgifter. Idag fick jag dessutom säga hejdå till en kille jag träffat under hela våren som äntligen skulle frisläppas efter en massa månader inlåst. Är helt övertygad om att det kommer att gå bra för honom och det var så himla roligt att dels träffa honom igen men också att få se honom gå vidare. Obeskrivlig känsla faktiskt, har gått och lett halva dagen bara för att jag är så glad för hans skull. Han har utvecklats oerhört mycket under tiden jag lärt känna honom och ja, jag är som sagt var helt övertygad om att han kommer att klara sig ute i verkligheten.
Midsommar skall spenderas här med S eftersom jag typ inte kan åka någonstans. Har även blivit inbjuden till någon form av festlighet på lördag, men vi får se vad som händer. Jag är helt slut och trött redan, men ändå fylld av glädje. Det är roligt att få jobba och känna sig nyttig. Fasen vad jag vill bli klar med skolan nu. Nu ska jag dock slänga mig in i duschen och sen försöka lägga mig i hyfsad tid. Bilder på kattungarna kommer imorgon. Ciao!
Ska dock inte tjata på om hur dålig jag är på att blogga när jag väl gör't, det känns ju ännu sämre. Tänkte istället berätta lite om mitt nya jobb och att bo i Uppsala. Anlände till Uppsala i fredags för att lämna saker. Möttes av en typ 19-årig kille med en lista som han skulle gå igenom kring vad som gällde huset jag skulle bo i och katterna jag skulle ta hand om. Han läste väl listan på en sisådär femton minuter och frågade sen om han kunde gå upp på sitt rum. Han gav mig listan, en nyckel och sa hejdå. Jahapp tänkte jag... Hur fasen ska det här gå? Inte nog med att de dumpat en katt + två kattungar på mig i tre veckor utan att ens fråga (dealen gällde endast en vuxen katt, men HOPPSAN den fick visst två kattungar...), de har inte ens vett nog att ge mig tillräcklig med information kring hur man tar hand om två tre veckor gamla kattungar. Nog för att jag är van katter, men det är liiiite annorlunda med små kattbäbisar.
Anyhow, jag åkte till Stockholm efter den snabba genomgången för att träffa underbara Azza samt sova över hos S. Överlag var det ett riktigt trevligt besök. På lördag kväll var det åter till Uppsala för att ta hand om de små liven samt installera mig. Drabbades smått av panik när jag insåg att kattungarna dels kommer att vilja ha riktig mat om någon vecka och dels kommer att behöva lådtränas innan ägarna kommer hem. Ägarna är för övrigt i Thailand och jag hyr källarvåningen på deras hus för er som inte visste det. När jag dessutom inser att ägarna INTE har fixat kattvakt över midsommar övergår paniken i irritation över deras jäkla ansvarslöshet. När jag sa att det kändes som för mycket ansvar med kattungar sa pappan i familjen "ja men det är inte ditt ansvar, skulle något hända är det helt och hållet vårt ansvar". Som om att jag skulle kunna låta bli att ta det på mig... Herregud. Förstår inte ens hur man kan tänka så. Om jag skulle lämna två kattungar som var mina i tre veckor skulle jag ha tagit reda på allt som går och skrivit infolappar till förbannelse. Bleh. Folk är så oansvariga.
Men men, nu är det som det är. Jag har eventuellt hittat en annan bostad från det att familjen kommer hem för jag känner inte riktigt för att bo kvar här längre när de är så oansvariga och respektlösa. Påpekas kan också att de varken lämnat nummer till veterinär, pengar till veterinär, kattsand till kattungarna, modermjölksersättning ifall att de behöver stödmatas eller något annat. Dessutom tyckte de att det var lugnt att ha kattmamman ute hela natten utan att ungarna fick dia, vilket känns helt stört. Nu får mamman endast gå någon timme på kvällen så att hon är inne på natten samt dagen då jag är på jobbet. I övrigt är kattungarna helt SJUKT söta och jag är tokförälskad i dem. Jag vill ju bara att de ska må bra och det känns lite jobbigt att hela tiden måsta anpassa mitt liv efter dem...
Men nog om det. Jobbet är fantastiskt roligt. Möttes av glada välkomnanden och roliga arbetsuppgifter. Idag fick jag dessutom säga hejdå till en kille jag träffat under hela våren som äntligen skulle frisläppas efter en massa månader inlåst. Är helt övertygad om att det kommer att gå bra för honom och det var så himla roligt att dels träffa honom igen men också att få se honom gå vidare. Obeskrivlig känsla faktiskt, har gått och lett halva dagen bara för att jag är så glad för hans skull. Han har utvecklats oerhört mycket under tiden jag lärt känna honom och ja, jag är som sagt var helt övertygad om att han kommer att klara sig ute i verkligheten.
Midsommar skall spenderas här med S eftersom jag typ inte kan åka någonstans. Har även blivit inbjuden till någon form av festlighet på lördag, men vi får se vad som händer. Jag är helt slut och trött redan, men ändå fylld av glädje. Det är roligt att få jobba och känna sig nyttig. Fasen vad jag vill bli klar med skolan nu. Nu ska jag dock slänga mig in i duschen och sen försöka lägga mig i hyfsad tid. Bilder på kattungarna kommer imorgon. Ciao!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)