Top #20 chick flicks.

Antar Nios utmaning och listar mina tjugo (kunde inte göra bara tio) bästa chick flicks.

1. Gone With The Wind
2. Dirty Dancing
3. Bridget Jones's Diary
4. Never Been Kissed
5. Girls Just Want To Have Fun
6. Ever After
7. The Wedding Singer
8. One Of The Guys
9. Reality Bites
10. Who's That Girl
11. Clueless
12. Desperately Seeking Susan
13. City Of Angels
14. Pretty In Pink
15. Flashdance
16. Little Women
17. The Breakfast Club
18. Sixteen Candles
19. Pretty Woman
20. Finding Neverland

Min årtalsstatistik blir att alla filmer utom nio gjordes på 80-talet, dock så handlar en av de nio filmerna om 80-talet. Endast en film är riktigt gammal, men eftersom den hamnade på första plats så kompenserar det kanske lite. Populäraste skådisarna är Molly Ringwald, Madonna, Drew Barrymore och Winona Ryder.

Europe - Carrie

Ger er en liten video så att ni inte ska sakna ihjäl er efter mitt bloggande medan jag är borta från internet och civilisationen. Bästa balladen ever!

Du är tokig!

Artikel i Nerikes Allehanda (förvisso tre år gammal men förbannat rolig ändå):

Förolämpning polisanmäld

En man i 70-årsåldern från Örnsköldsvik har polisanmält en annan man för förolämpning.
Enligt 70-åringen har den andra mannen förolämpat honom genom att ha sagt; ”Du är tokig. Jag ska hämta en bil och köra dig till Sundsvall”.

Slut.

Den totala utmattningen har tagit över... Kroppen är kokhet, huvudet snurrar och jag känner mig i princip helt utslagen. Jag kan inte tänka. Jag vill inte tänka. Allt jag vill är att det ska bli bra. Jag vill inte återuppleva förra året igen. Ett ynka telefonsamtal var allt som behövdes för att få mig att känna så här. Det känns åter som om att hoppet börjar falna, snabbare denna gång för jag vet ju hur det kändes sist. Det känns så jävla orättvist. Jag orkar inte mer. Jag tror inte att mamma orkar så mycket mer heller, för att inte tala om syrran och pappa... Min syster hade tydligen inte ens reagerat när mamma berättade, hon är alldeles för trött. Förmodligen orkar hon inte ens ta in det. Vem orkar ta in att ens pappas metastaser börjat växa igen när man själv är så dålig att man knappt orkar ta sig utanför dörren? Dessutom har ju läkarna sagt till syrran att hennes MS är oroväckande aggressiv och att medicinen hon får inte hjälper alls. Inte konstigt att hon inte orkar... Jag önskar bara att hon kunde prata med mig, för när hon inte säger något har jag inte en aning om vad jag ska göra.

Mormor hade blivit helt förkrossad, så förkrossad att pappa fått trösta henne när han berättade. Hon orkar inte heller mer snart. Kan inte någon fatta att orken börjar ta slut? Det tycks som om att juletiden inte är någon bra tid för vår familj längre, kanske hade vi fyllt upp vår kvot av bra julaftnar... Nu kanske det bara är piss som väntar?

Dagens bild.

En katt- och råttalek med livet som insats.

Jävla USA.

Har precis kollat på The Road To Guantanamo och ännu en gång slagits av vilken idiotisk värld vi lever i. Det är ju i princip en världsdiktatur där USA är härskaren och resten av världen bara lyder. BAH! Eftersom det är så så borde vi övriga åtminstone få vara med och påverka vid val av envåldshärskare så kanske man slipper dumskallar som Bush i framtiden.

Filmen var sådär för övrigt, men ämnet upprör mig alltid.

This is the end...

Fredag kl. 16.25: Med tårar i ögonen lämnade jag min älskade praktikplats och handledare. Jag har aldrig trivits på en arbetsplats så mycket som jag har trivits på Wargentinsskolan (gymnasiet jag praktiserat på dårå). Jag har lärt mig så himla mycket, och jag vet nu att jag verkligen är på rätt utbildning. Funderar bara över hur jag ska klara mig utan Ingers (min handledare) dagliga visdomsord framöver. Jag har aldrig träffat en sådan kompetent och underbar människa förut tror jag. Jag vill bli som henne när jag blir stor. Fasen vad jag kommer att sakna henne och skolan. Snyft.

Kylie Minogue - Confide In Me

Kylie x 6. Den bästa låt hon någonsin gjort.

Prakresor!

Gud vad jag älskar Henrik Dorsin! :D

Apoptygma Berzerk - Kathy's Song (Victoria Mix by VNV Nation)

En av världens bästa låtar, remixad av ett av världens bästa band. Skulle nog vilja påstå att detta är fasen i mig den bästa remix jag någonsin hört, om inte annat ligger den definitivt på topp 10. Videon är inte någon officiell video utan det är någon snubbe som satt ihop låten med klipp från the Animatrix. Passar dock riktigt bra.

Farväl.

Beslutade mig imorse för att läsa Linda Skugges krönika, något jag inte gjort på länge. Jag tänkte faktiskt ge henne en ny chans, jag valde nämligen att sluta läsa hennes krönikor för ett tag sedan. Innan det, för jättelängesen, gillade jag verkligen Linda Skugge. Det var när hon fortfarande hade något att säga. Tyvärr har hon inte det längre. Idag innehåller hennes blogg och krönika tyvärr bara klagomål och gnäll. Som i dagens krönika, allvarligt, vad håller hon på med? Jag kan förstå hennes frustration över att folk inte svarar på mail, det är fan astråkigt att inte få svar, MEN man kan ju inte förväntas prioritera att maila framför allt annat? Om hon inte får svar kanske personen ifråga inte tyckte att mailet var värt att besvaras. Eller så kanske personen helt enkelt inte orkade. Min fråga är: är detta verkligen ett ämne värt att skriva en krönika om? Vore det inte bättre om Linda gick direkt till personen (personerna) som så ohyfsat vägrat svara på hennes mail och tog diskussionen med honom/henne/dem? Och vore det inte ännu bättre om hon slutade fjanta runt och skrev krönikor om saker som faktiskt betyder något, saker som kanske till och med kan påverka någon, om än bara en endaste liten person? Nu säger jag inte att man alltid måste skriva om jäääätteviktiga saker, men jag tycker ändå att om man har förtroendet att vara krönikör i en av Sveriges största kvällstidningar (kass som fan, men folk läser ju tydligen den ändå) så borde man kanske vara lite mer intressant och intresserad av saker som spelar roll.

En annan sak jag stör mig på är hennes självupptagenhet och hennes ständiga gnäll om hur jävla jobbigt det är att vara mamma. Visst, i början var det intressant att någon faktiskt vågade säga att det är rätt kasst att ha barn ibland, men nu börjar det bli jäkligt tjatigt och tråkigt. Vi fattar att det är stressigt att ha småbarn. Det behöver inte förtydligas mer nu, okej?

Jag stör mig oerhört mycket på människor som bygger hela sina liv runt sina barn, som bara blir MAMMA när de får barn och inget mer. Lite så känns Linda Skugga i dagsläget, det är tråkigt och sorgligt och jag lovar mig själv att inte läsa hennes krönikor och bloggar mer. Tack och hej Linda.