Death Cab For Cutie - I Will Follow You Into The Dark

Ännu en dag, ännu ett besked...

För cirka två veckor sen var han nere i Uppsala. Pappa alltså. Redan då kände jag det på mig... Det var något. Jag visste det på något konstigt sätt. Jag brukar visserligen alltid bli lite småsorgsen vid tidpunkterna för hans Uppsala-besök, naturligtvis. Att bli påmind om det onda gör ju alltid lite ont. Men den här gången kändes det... Jag vet inte. Det var som om att jag väntade på det.

Tidigare ikväll ringde mamma. Pappa befinner sig för närvarande i Slovenien. Läkarna hade ringt honom tidigare idag och berättat att medan vissa av metastaserna fortfarande krympte var det åter några som börjat växa. Kan inte säga att jag är förvånad, se ovan liksom... Besviken, ja. Delvis förkrossad, återigen, ja. Utmattad, ja... Har dessutom varit superförkyld sen i måndags och mitt sketna jobb tvingar mig att arbeta imorgon så ja, krafterna är väl inte på topp. En sån här sak gör väl inte det hela bättre heller.

Känns som om att jag är för trött för att ens reagera... Fast jag reagerar ju. Oftast känns det dock som om att jag inte ens vill prata med någon om det, även fast jag innerst inne vill. Folk blir så obekväma att det oftast inte är värt det. Och jag vet att det inte är en medveten reaktion, man bara ÄR så. Tack S för att du inte är så. Det är skönt. Du är så otvunget öppen vad gäller sånt här. Tack.

Borde försöka sova. Försöka åtminstone. Fast just nu vill jag bara gråta... Den eviga jävla gråten. Är så sjukt trött på den också. Bleh.

Hellogoodbye - Here (In Your Arms)

Utnämnd till sommarens låt av moi! Den gör mig glad och får mig att sakna a certain someone ännu mer än vad jag redan gör - men på ett bra, leende och tonårspirrigt sätt. Samtliga som läser min blogg måste GENAST lyssna på den, jag lovar, den är asbra. :D

(Tack David för tipset.)