Fredag kl. 16.25: Med tårar i ögonen lämnade jag min älskade praktikplats och handledare. Jag har aldrig trivits på en arbetsplats så mycket som jag har trivits på Wargentinsskolan (gymnasiet jag praktiserat på dårå). Jag har lärt mig så himla mycket, och jag vet nu att jag verkligen är på rätt utbildning. Funderar bara över hur jag ska klara mig utan Ingers (min handledare) dagliga visdomsord framöver. Jag har aldrig träffat en sådan kompetent och underbar människa förut tror jag. Jag vill bli som henne när jag blir stor. Fasen vad jag kommer att sakna henne och skolan. Snyft.
1 kommentar:
:/ Känns det mera rätt i yrkesvalet nu då?
Du kan ju kanske återvända dit när du är klar?
*kram*
Skicka en kommentar