Farväl.

Beslutade mig imorse för att läsa Linda Skugges krönika, något jag inte gjort på länge. Jag tänkte faktiskt ge henne en ny chans, jag valde nämligen att sluta läsa hennes krönikor för ett tag sedan. Innan det, för jättelängesen, gillade jag verkligen Linda Skugge. Det var när hon fortfarande hade något att säga. Tyvärr har hon inte det längre. Idag innehåller hennes blogg och krönika tyvärr bara klagomål och gnäll. Som i dagens krönika, allvarligt, vad håller hon på med? Jag kan förstå hennes frustration över att folk inte svarar på mail, det är fan astråkigt att inte få svar, MEN man kan ju inte förväntas prioritera att maila framför allt annat? Om hon inte får svar kanske personen ifråga inte tyckte att mailet var värt att besvaras. Eller så kanske personen helt enkelt inte orkade. Min fråga är: är detta verkligen ett ämne värt att skriva en krönika om? Vore det inte bättre om Linda gick direkt till personen (personerna) som så ohyfsat vägrat svara på hennes mail och tog diskussionen med honom/henne/dem? Och vore det inte ännu bättre om hon slutade fjanta runt och skrev krönikor om saker som faktiskt betyder något, saker som kanske till och med kan påverka någon, om än bara en endaste liten person? Nu säger jag inte att man alltid måste skriva om jäääätteviktiga saker, men jag tycker ändå att om man har förtroendet att vara krönikör i en av Sveriges största kvällstidningar (kass som fan, men folk läser ju tydligen den ändå) så borde man kanske vara lite mer intressant och intresserad av saker som spelar roll.

En annan sak jag stör mig på är hennes självupptagenhet och hennes ständiga gnäll om hur jävla jobbigt det är att vara mamma. Visst, i början var det intressant att någon faktiskt vågade säga att det är rätt kasst att ha barn ibland, men nu börjar det bli jäkligt tjatigt och tråkigt. Vi fattar att det är stressigt att ha småbarn. Det behöver inte förtydligas mer nu, okej?

Jag stör mig oerhört mycket på människor som bygger hela sina liv runt sina barn, som bara blir MAMMA när de får barn och inget mer. Lite så känns Linda Skugga i dagsläget, det är tråkigt och sorgligt och jag lovar mig själv att inte läsa hennes krönikor och bloggar mer. Tack och hej Linda.