Tåget gick 08:07. Bara tågresan var halvt vansinnig i sig. Människor som åker tåg är antingen skitfula eller galna (oftast både och) verkar det som. Försökte sova bort hela resan vilket faktiskt lyckades rätt bra. Jag kunde dock inte sova bort det läskiga/tragiska paret som satt två platser bort från mig, mittemot mig. Killen var mellan 35-40 och var lång och smal och hade rakat huvud samt hål i ena örat. Hans tjej såg ut att vara runt 19-20 och hade mörkt halvlångt hår. När hon först kom in och ställde ifrån sig sina Louis Vuitton-väskor tänkte jag "Ah hon är hans playmate som han skämmer bort", men vid andra anblicken insåg jag att så var inte fallet. Förmodligen var väskorna fejk, ett antagande jag gör utifrån att ha sett hennes övriga outfit. Hon hade svarta tights, en svart kort långärmad bomullsklänning som var noppig och sliten. Ovanpå klänningen hade hon ett brunt brett bälte som hängde från midjan och ner under magen - en mage som var halvtjock och dallrig och som bara såg ännu värre ut med detta bälte på. På fötterna hade hon asfula mockastövlar med fransar, och hon toppade av outfiten med ett pärlhalsband samt en av de fulaste jackorna jag någonsin sett. Det var typ en vit vindjacka med små svarta krumelurer över hela, som tagen från 1994. Så fort de satt sig på tåget började han gräla på henne om hennes usla studieresultat så pass mycket att hon började gråta, något hon försökte dölja med sina alldeles för stora svarta solglasögon. Hon svarade knappt honom överhuvudtaget men han malde på i något som kändes som en evighet. Till slut gav han sig, men bad inte om ursäkt eller försökte få henne att må bättre. Jag blev alldeles illa till mods, jag tyckte verkligen så himla synd om henne. Okej om hon kanske behöver en spark i arslet, men han behöver väl knappast ge henne den på det sättet och på ett jävla tåg. Urk. Resten av resan gick de ut och rökte, sov samt spelade kort och hånglade. Det som gjorde mig mest ledsen för hennes skull var just det att hon bara tog hans skit (fast jag var lite ledsen över hennes tappra försök över att ha "stil" utan att lyckas också).
Väl framme i Stockholm hade jag turen att få se Mr Nalle Knutsson spatsera förbi med ett litet posse av ryska postorderbrudar och bögar. Efter det fick jag äntligen träffa Azza - världens underbaraste människa. Vi åkte ut till Täby där vi käkade och pratade en massa, sen åkte hon till Anders föräldrar på påskmiddag. Själv la jag mig och vilade och sen fixade jag mig i ordning för att bli upphämtad av Lisa. Vi åkte ut till Majja i Bergshamra där vi drack vin, posade och snackade skit.
Efter det var det egentligen meningen att vi skulle på reggae-/skapartaj på Allhuset men Annelie ringde och varnade oss för att det var fullt så vi beslutade oss för att åka in på Söder och gå på 80's istället. Väl där träffade vi lite folk samt shake:ade till en massa 80-talsmusik. Såg Henric de la Cour vilket gjorde kvällen för både mig och Lisa, jag menar, han var ju faktiskt vår tonårsidol.
Söndag:
Vaknade vid tiotiden, trött som ett as. Åt frukost med Azza och Anders och skrattade och pratade. Somnade om vid halvtolv, något som sannerligen behövdes. Sen klev jag upp igen vid ett för att gå ner till Täby Centrum och käka lunch med Azza och Anders. Det blev kinabuffé något som passade min bakishet fantastiskt bra. Sen gick jag och Azza runt och kollade skor och kläder dock utan lycka. Sen var det bara att göra sig i ordning - sminka sminka, fixa fixa, klä klä.
Åkte in till Söder för att möta upp några av Anders (och Azzas förstås) kompisar för att sedan bege oss ut till Globen. Gick ner på Quality Hotel och träffade David, Daniel och Anette en väldigt kort stund. De gick in på Annexet medan vi satte oss i baren och drack en öl. Väl inne på Annexet hittade vi Pätan och Maria. Vi missade tyvärr Ladytron men det gjorde inte så mycket ändå. Jag och Azza letade oss upp på balkongen medan de andra stod kvar nere i folkhavet. Balkongvalet var helt suveränt måste jag säga, vi såg precis allt och slapp alla svettiga jobbiga människor. Vi tog av oss skorna och stod och njöt. Konserten var - som jag trott att den skulle vara - helt sjukt bra. Trent verkade vara på topp och de röjde nästan sönder scenen. Detta mixat med inlevelsefulla versioner av deras lugnare låtar samt en assnygg ljusshow blev en oslagbar kombination.
Bästa låtarna: "Burn", "Mr Self Destruct", "Something I Can Never Have", "Wish", "Hurt", "Heresy", "Head Like A Hole", "No, You Don't" och "Survivalism". "Suck" också men mest för att jag blev alldeles svag när Trent stönade fram "I am so dirty on the inside".
Efter konserten tog det en evighet för mig och Azza att åka hem eftersom det var en massa folk och tågen gick inte lika ofta på kvällen. Dessutom var vi tvungna att åka runt halva Stockholm för att hitta något att äta, det slutade med att vi gick på 7 eleven på Stureplan och handlade slut på halva affären. Bakom oss stod backslickkillar och stirrade med gapande munnar över hur jääääääävla mycket vi handlade, jag menar, de själva skulle ju bara köpa en RAMLÖSA för inte fan kan man väl äta en massa godis? I synnerhet inte om man är tjej. Hemma i Täby mulade vi oss så mycket vi orkade, vilket inte var särskilt mycket alls, samt drack té och pratade. Anders hade dragit på efterfest, men eftersom jag skulle kliva upp halvsju dagen därpå var det bara att skippa den idén. Det var iallafall trevligt att umgås med bara Azza, det är inte direkt ofta vi gör det. Det gav mig flashbacks till Azzas flickrum i Torvalla när vi satt där inlåsta och käkade hennes mammas supergoda bröd, tzatziki samt tjuvrökte ut genom fönstret.
Måndag:
Klev som sagt var upp typ halvsju och begav mig ut i snöstormen halvåtta för att åka till Globen. Var helt vansinnigt trött och slut och ledsen och allmänt trasig. Mina fötter värkte värre än de någonsin gjort i hela mitt liv - så här i retrospekt var det kanske inte en asbra idé att ha värsta höga skorna på sig på en konsert. Anlände till Globen vid kvart i nio för att få lifta med David, Daniel och Anette hem. Halvlustig resa där jag kände mig som en inkräktare och en främling. Önskar att jag hade haft pengar så att jag kunnat flyga hem istället, men eftersom jag var ute så sent var biljetterna på både flyg och tåg asdyra så jag hade inte så mycket till val. Hade gärna stannat i Stockholm några dagar till, men jag får väl ta igen det när jag ska ner i maj igen för att gå på Azzas och Anders bröllop. Allt som allt var det en trevlig resa.
6 kommentarer:
inkräktare?! du var sur och sov mesta tiden, så jag trodde inte att du var så intresserad av att prata. dessutom var jag också trött...överdriver du inte en aning? eller missade jag nåt?? både daniel och david pratade mer med dig än med mig och inte fan tror jag att dom jävlas med mig för det...
man kan ju kanske dra vissa slutsatser av att ens kompisar inte ens ringer, varken före eller efter konserten och att de dessutom är totalt oflexibla vad gäller hemfärd.
sen kan man ju också kanske förvänta sig (eller åtminstone hoppas på) att ens kompisar ska bry sig om hur man mår i en väldigt jobbig situation men jag tycks vara ute och cykla.
haha. ledsen att jag ar så disträ på 80s. jag gick hem och sov 18 timmar efter att ni åkt. :D
jag antar att du har sett "beside you in time", om inte annat så kan jag rekommendera den om du vill ha en konsertupplevelse med nin.
MEN HERREGUD! låt åtminstone mig få klargöra att allt jag gör inte handlar om dig! du är inte ensam om att ha dåliga dagar!
en gång i tiden drog jag vissa slutsatser när min kompis aldrig bjöd mig på sina fester och aldrig ringde och bjöd med mig på fika och då fick jag höra att jag var paranoid och den förklaringen accpeterade jag. så nu är du faktiskt ute och cyklar JA! jag har inte heller mått så jävla bra på sistone och tänkte inte ens åka, och min plan var aldrig att umgås med nån särskild heller, jag ville bara se konserten och dra därifrån. ang oflexibiliteten så hade vi en tid att passa, du vet vi har ju ett sånt där barn och jobb och sån skit.
och jag bryr mig faktiskt om hur du mår, men jag vågar inte säga nånting för så fort jag öppnar käften så orsakar jag bråk mellan dig och David. så oavsett vad fan du tror om mig så älskar jag dig. är du arg på mig kan du ringa och skälla ut mig i stället för att antyda saker på din blogg.
<3!!! (sådeså)
anders: haha det är lugnt, varken jag eller lisa var väl direkt så jättepå heller. till skillnad från dig har ju jag fått en RIKTIG konsertupplevelse med nin, men tack för tipset. :P gud så snäll jag är. ;)
anette: själva oflexibiliteten i sig var inte problemet, det var väl snarare HUR den framfördes.
jag hade tänkt ringa men jag orkade helt enkelt inte, men nu har vi ju pratat så jag hoppas och tror att det är lugnt. som sagt så kände jag mig typ utstött eftersom varken du, david eller maria öht ringde mig. i synnerhet efteråt när ni alla satt i den där baren utan att ens säga till.
problemet är väl lite det att jag känner så att jag kanske inte fått det stöd och den tröst jag kanske behövt i den här situationen med david. även om det var jag som tog steget att göra slut, och även fast jag inte vill bli ihop igen, så är jag jätteledsen och sorgsen och många gånger rent utav apatisk. och visst, det är mina demoner och problem, men det känns ändå som om att jag förväntat mig mer av mina kompisar (absolut inte riktat enbart mot dig). jag förstår att man har egna problem och jobbigheter men jag vet inte, jag skulle bara ha behövt lite stöd. konserten i sig var väldigt jobbig för mig eftersom det var en sak jag och david planerat ihop, och ja, det hade känts skönt om någon hade hållit mig om ryggen så att säga.
jag älskar dig med, det är väl därför jag öht blev ledsen och tog åt mig när det kändes som om att du inte ville träffa mig.
SÅ. NU HAR VI BLOGGBRÅKAT. :P
Hm, det var inte ngn avsikt med att inte höra av sig till dig efter konserten. Due to trötta ryggar, köld och div. andra ålderskrämpor ville vi mest bara springa in ngnstans där vi hade möjligheten att få slå oss ned på våra ändalyktor och vila de stackars ryggsluten. Sedan ämnade vi bege oss hemåt ganska snart, dessutom pratade ju du och David så jag fick uppfattningen att ni (du, Azza och Anders) ej heller hade så många andra planer än att åka hem på en gg. Annars hade du/ni ju varit välkomna att komma dit såklart. Det var som sagt inte ett medvetet val att välja att inte höra av sig.
Vad gäller stöd och sådant borde du veta att du har det.
<3
Skicka en kommentar