Arvika06.

Ja herregud... Efter fyra dygns festande är man nu återigen hemma. Har dock dragit på mig förkylningen från helvetet med halsont som river som rivjärn samt hosta som får mig att låta som en kol-patient. Festivalen bestod av diverse galenskaper såsom kräftor, badande, efterraskningar, kemiprofessorer, pungest & tampångest, spenande och ett oändligt skrattande. Det är fan roligt nästan jämt. :P

Roligast var nog Brajjans fantastiska personlighet (och den eviga valnötssången förstås), Johannis kräftskepnad, Davids humor, Gamle Gubben Åsbos gubbfylla samt Krickas underhållande självinsikt gällande de aldrig sinande bruddiskussionerna. Harry var jävligt rolig han också. Äh. Jag tror att kombon av samtliga i campet gjorde upplevelsen total. Måste nog säga att det var det roligaste Arvika hittills.

Självklart såg jag inte alla band jag tänkte se, men jag hann iallafall med några stycken.


TORSDAG

Thåström: Missade tyvärr halva konserten pga fylla och villa, men det jag såg var superbra. Han har en helt fantastisk röst och hans kroppsspråk är lite som en halvmongoloid pundare vilket gör det hela än mer underhållande att titta på.

Firefox AK: Missade nästan hela konserten men lyckades se åtminstone två eller tre låtar. Det lät bra men man såg inte så mycket eftersom hon spelade på en ganska liten scen som var fylld med folk.

Blutengel: Råkade av misstag se detta jävla spektakel som var bland det sämsta jag någonsin sett. Jag förstår inte för mitt liv hur man kan bli så jäkla nördig. Karln som sjöng såg ut som hämtad ur en fånig 80-talsvampyrfilm med kostym, skinnhandskar och runda solbrillor, sen struttade det omkring halvnakna tjejer på scenen som för att kamouflera det i övrigt så torftiga uppträdandet.


FREDAG

Nitzer Ebb: En jäkligt bra konsert med den explosiva Douglas McCarthy som verkade vara i toppform. Måste dock klaga lite på setlisten eftersom den endast innehöll två eller tre låtar från That Total Age och en hel del låtar som inte direkt gör sig så bra live (i synnerhet eftersom de inte ens gör sig särskilt bra på skiva heller...). Ett plus för den stenhårda synthbruden som spelade sina trummor helt felfritt.

Cat 5: Inte direkt planerat men vi kollade lite medan vi åt våra langos (som för övrigt kom tillbaka och hauntade mig halva natten med en elak halsbränna). De var väl lite söta sådär, men kanske inte direkt min kopp av té.

The Knife: Helt klart den bästa konserten på festivalen, skulle vilja säga att det är en av de bästa konserterna jag sett någonsin. Den visuella upplevelsen var helt sagolik och musiken likaså. Versionen av Heartbeats samt Forest families var nog bäst.


LÖRDAG

Mesh: Lika bra som vanligt. Hans röst är alltid helt fantastisk live och de spelade både nya och gamla hits. Synd bara att de fick spela så tidigt, det hade säkert varit lite mysigare med Mesh lite senare på kvällen.

Franz Ferdinand: Tja, vad ska man säga. De spelade oklanderligt, rev av sina hits och lite andra låtar och well... Det var inte så mycket mer. Ungefär som att lyssna på en skiva. Bra men rätt trist när man förväntar sig något mer, vilket man gör när man ser ett band live.

Funker Vogt: Såg inte hela konserten men det jag såg var väl helt okej, varken mer eller mindre. Dock så hade de en astöntig synthkille med någon form utav ansiktssmink som gjorde att han såg ut som Darth Maul (dvs ondingen i Star Wars I) vilket gav ett rätt oseriöst intryck.


Är lite ledsen över att jag missade Ladytron, Tiger Lou, Timo Räisänen, Le Mans, SMK och Johnny Boy, men sånt är livet antar jag. Det fanns varken tid eller driftighet nog för att orka sig iväg på allt.


Festivalens låt: Kjell Höglund - Man vänjer sig