Pappa ska till Uppsala på måndag. Känns... Jag vet inte. Det känns ju bra på ett sätt, eftersom "operationen" eller vad man nu kallar det har som syfte att förbättra hans situation. På ett annat sätt känns det jobbigt och jag vet inte... Det känns så verkligt igen. Jag har liksom ställt in mig på att han ska bli bra, och så får man veta att det förmodligen aldrig kommer att bli så (igen) och det känns bara... Tungt. Tänkte åka hem till mamma och pappa i helgen och ge honom en kram. Tycker så synd om honom som måste gå igenom detta helvete. Han förtjänar bättre. Hade inte kunnat önska mig en bättre pappa. Hoppas bara att jag får behålla honom ett tag till.
5 kommentarer:
:/
*kram*
helst vill jag skriva ett långt inlägg med massa svordomar men det får man ju inte.... Jag blir bara såjävla arg för er skull!!!! Stor kram till dig och hälsa din pappa....
tack sötnosar. *kram*
*håller tummarna*
har funderat på vad jag ska skriva sedan du postade detta inlägget..men jag kan inte skriva annat än sanningen; jag tänker mycket på dej, and youre in my prayers. ta hand om dej fina du. kramar.
Skicka en kommentar