måndag, januari 14, 2008
Anna Järvinen & Annika Norlin - För Varje Hjärtslag
För er som inte kollade på Musikbyråns årskrönika. Satan vad bra den är!
lördag, december 22, 2007
måndag, november 05, 2007
Slutkörd.
Jag orkar fan inte. Snart lägger jag mig och självdör. Jag har noll energi. Stuff sucks. Pappa mår crap. Skolan är asjobbig. Jag orkar inte ens skriva klart här. Over and out. Godnatt.
torsdag, oktober 25, 2007
Resumé.
Jaaa jag vet, det var evigheter sedan jag skrev men jag har helt enkelt inte tid. Dagarna spenderas med föreläsningar, grupparbeten samt jobb - kvällarna likaså. På helgerna är jag busy busy busy. Förrförra helgen var min darling på besök, förra helgen var jag hos honom, nu i helgen ska jag och min syster bli bortrövade av våra föräldrar (vi ska ta med oss badkläder och "trevliga kläder", destinationen är dock helt okänd) och nästa helg ska spenderas antingen i Umeå med S eller i mina föräldrars stuga med S.
Statusen på pappa är i dagsläget lite ovisst, han är precis i detta nu på väg hem från Uppsala och det är väl inte helt klara resultat ännu. Han är dock betydligt sämre nu än vad han varit tidigare, men han är ju ändå tusen gånger bättre än vad han var förut när han var jättedålig. Han jobbar och kan göra saker, men blir lätt trött och har lite ont. De planerar att spruta in någon form av strålningsvätska i hans kropp som ska angripa de växande metastaserna, men allt är inte klart ännu. Det är väl bara att hålla tummarna antar jag.
I övrigt är väl det mesta som vanligt. Jag har som sagt var fullt upp mest hela tiden. Känner mig ömsom jättetrött, ömsom superenergisk. Oftast rätt trött, men jag är ändå inte helt slutkörd och nere som jag så lätt blir vissa perioder, i synnerhet på hösten. Grupparbetet tar dock en hel del energi; vår grupp känns helt skum. Vi har en massa idéer som är BRA men det är något som är helt uppfuckat med samarbetet. Vi pratar i munnen på varandra, vi lyssnar inte, vi tar inte in information, vi upprepar och ältar samma saker om och om igen. Jag försöker mig på en ny strategi i att försöka vara tyst för det mesta, men ibland blir jag så frustrerad att jag inte kan hålla mig. Idag blev jag diktator-Karro och delade upp alla uppgifter på var och en. Jag vet att vi kanske borde försöka samarbeta kring delegerandet men jag orkade inte spendera två timmar till på tjafs och missförstånd. Det konstiga är att vissa verkar inte alls uppfatta grupparbetet som jobbigt. Större delen av oss verkar dock vara väldigt frustrerade över våra samarbetssvårigheter, men det är ändå svårt att förändra. Vet inte alls vad som gått snett faktiskt. Arbetet kommer dock att bli jättebra tror jag. Vi håller på att göra en film och en redovisning om den ideella organisationen "Team för våldtagna kvinnor" som finns nere i Stockholm.
En rolig sak (förutom bortrövandet och att jag får träffa min baby nästa helg) är att Azza är på besök i stan och jag ska få träffa henne imorgon. Det ska verkligen bli jättekul, jag saknar henne. Hon är fasen i mig en av de bästa personerna som finns. En annan rolig sak är att jag klarade min förra tenta, dock återstår den andra delen att få igen imorgon. Det är hemtentadelen och jag TROR att jag har klarat den men man vet ju aldrig... Dessutom vill jag få bättre betyg än C på den, men ja, vi får väl se.
Nu ska jag kolla lite SATC (är väl inne på typ sjunde omgången) och sen sova. Ciao!
Statusen på pappa är i dagsläget lite ovisst, han är precis i detta nu på väg hem från Uppsala och det är väl inte helt klara resultat ännu. Han är dock betydligt sämre nu än vad han varit tidigare, men han är ju ändå tusen gånger bättre än vad han var förut när han var jättedålig. Han jobbar och kan göra saker, men blir lätt trött och har lite ont. De planerar att spruta in någon form av strålningsvätska i hans kropp som ska angripa de växande metastaserna, men allt är inte klart ännu. Det är väl bara att hålla tummarna antar jag.
I övrigt är väl det mesta som vanligt. Jag har som sagt var fullt upp mest hela tiden. Känner mig ömsom jättetrött, ömsom superenergisk. Oftast rätt trött, men jag är ändå inte helt slutkörd och nere som jag så lätt blir vissa perioder, i synnerhet på hösten. Grupparbetet tar dock en hel del energi; vår grupp känns helt skum. Vi har en massa idéer som är BRA men det är något som är helt uppfuckat med samarbetet. Vi pratar i munnen på varandra, vi lyssnar inte, vi tar inte in information, vi upprepar och ältar samma saker om och om igen. Jag försöker mig på en ny strategi i att försöka vara tyst för det mesta, men ibland blir jag så frustrerad att jag inte kan hålla mig. Idag blev jag diktator-Karro och delade upp alla uppgifter på var och en. Jag vet att vi kanske borde försöka samarbeta kring delegerandet men jag orkade inte spendera två timmar till på tjafs och missförstånd. Det konstiga är att vissa verkar inte alls uppfatta grupparbetet som jobbigt. Större delen av oss verkar dock vara väldigt frustrerade över våra samarbetssvårigheter, men det är ändå svårt att förändra. Vet inte alls vad som gått snett faktiskt. Arbetet kommer dock att bli jättebra tror jag. Vi håller på att göra en film och en redovisning om den ideella organisationen "Team för våldtagna kvinnor" som finns nere i Stockholm.
En rolig sak (förutom bortrövandet och att jag får träffa min baby nästa helg) är att Azza är på besök i stan och jag ska få träffa henne imorgon. Det ska verkligen bli jättekul, jag saknar henne. Hon är fasen i mig en av de bästa personerna som finns. En annan rolig sak är att jag klarade min förra tenta, dock återstår den andra delen att få igen imorgon. Det är hemtentadelen och jag TROR att jag har klarat den men man vet ju aldrig... Dessutom vill jag få bättre betyg än C på den, men ja, vi får väl se.
Nu ska jag kolla lite SATC (är väl inne på typ sjunde omgången) och sen sova. Ciao!
tisdag, oktober 16, 2007
tisdag, oktober 09, 2007
tisdag, oktober 02, 2007
måndag, oktober 01, 2007
Tillbaks till ruta ett.
Hemma igen. Alltid lika kul... Känner mig ensam, otrygg, stressad, sorgsen, förvirrad, missförstådd, ouppmärksammad, gnällig, idiotisk, irriterad, ledsen, frustrerad men mest av allt bara så himla utmattad. Tid som borde ge energi ger mig delvis mer oro och ångest. Känner hur saker inom mig byggs upp, saker jag lyckats förtränga och skjuta undan. Saknaden växer än större och jag undrar: hur länge kan man hålla på så här?
Jag känner mig återigen helt lost. Allt jag företar mig blir halvdant, allt jag borde göra orkas aldrig med, allt jag skulle kunna göra försvinner bort i glömskan, lättjan och oron. Som alltid bygger jag på min oro med att tänka ut fiktiva situationer, situationer som inte ens inträffat ännu men som jag målar upp i mitt inre som för att sänka mig själv ännu lite till. Jag vet att det är onödigt och dumt och enfaldigt, men vissa stunder kan jag ändå inte låta bli. Försöker följa förnuftets röst, rösten som säger att allt kommer att bli bra och att all min oro är obefogad men så hugger det till. Tänk om... Tänk om min oro ÄR befogad? Tänk om det värsta av det värsta inträffar? Dagens och tidigare dagars indikationer på att det SKULLE kunna inträffa är nog för att jag ska gräva ner mig i min oro. Trots att jag vet bättre. Det hände inte förra gången, varför är jag så säker på att det ska hända nu? Jag blir alldeles darrig av tanken, det är väl kanske därför. Jag har nästan upplevt det förut, så jag vet ju i princip hur det känns. Jag vill bara inte uppleva det igen.
Det jobbigaste är nog att jag inte kan hantera en sak i taget. Så fort det finns ett påtagligt problem skapar jag andra problem som för att förstärka mitt nederlag och min sorg. Jag kanske har någon inbyggd mekanism som gör att jag istället för att försöka se det positiva i andra situationer tynger ner mig själv ännu mer så att jag slipper tänka på det där allra värsta, det där som inte ens jag kan göra något åt. För jag vet att jag kan påverka det mesta i mitt liv, förutom just det här. Men herregud vad jag önskade att jag kunde. Skulle jag kunna så skulle jag offra mitt liv för det. Mitt liv kan inte jämföras med all den smärta denna elaka och obarmhärtiga svulst orsakat och orsakar. Och slutligen, egoist som jag är, skulle det ju innebära att även jag skonades från all ångest och oro.
For the record: Egentligen vill jag inte dö. Jag vill bara inte att han ska dö.
Jag känner mig återigen helt lost. Allt jag företar mig blir halvdant, allt jag borde göra orkas aldrig med, allt jag skulle kunna göra försvinner bort i glömskan, lättjan och oron. Som alltid bygger jag på min oro med att tänka ut fiktiva situationer, situationer som inte ens inträffat ännu men som jag målar upp i mitt inre som för att sänka mig själv ännu lite till. Jag vet att det är onödigt och dumt och enfaldigt, men vissa stunder kan jag ändå inte låta bli. Försöker följa förnuftets röst, rösten som säger att allt kommer att bli bra och att all min oro är obefogad men så hugger det till. Tänk om... Tänk om min oro ÄR befogad? Tänk om det värsta av det värsta inträffar? Dagens och tidigare dagars indikationer på att det SKULLE kunna inträffa är nog för att jag ska gräva ner mig i min oro. Trots att jag vet bättre. Det hände inte förra gången, varför är jag så säker på att det ska hända nu? Jag blir alldeles darrig av tanken, det är väl kanske därför. Jag har nästan upplevt det förut, så jag vet ju i princip hur det känns. Jag vill bara inte uppleva det igen.
Det jobbigaste är nog att jag inte kan hantera en sak i taget. Så fort det finns ett påtagligt problem skapar jag andra problem som för att förstärka mitt nederlag och min sorg. Jag kanske har någon inbyggd mekanism som gör att jag istället för att försöka se det positiva i andra situationer tynger ner mig själv ännu mer så att jag slipper tänka på det där allra värsta, det där som inte ens jag kan göra något åt. För jag vet att jag kan påverka det mesta i mitt liv, förutom just det här. Men herregud vad jag önskade att jag kunde. Skulle jag kunna så skulle jag offra mitt liv för det. Mitt liv kan inte jämföras med all den smärta denna elaka och obarmhärtiga svulst orsakat och orsakar. Och slutligen, egoist som jag är, skulle det ju innebära att även jag skonades från all ångest och oro.
For the record: Egentligen vill jag inte dö. Jag vill bara inte att han ska dö.
tisdag, september 25, 2007
lördag, september 22, 2007
torsdag, september 20, 2007
Säg "aaahhhh"!
Gårdagen började med OFANTLIG smärta i svalget, kunde knappt svälja alls. 06.35 ringde klockan efter en halvt outhärdlig natt där jag inte bara vaknat av sjukt ont i halsen utan med skallen fylld av formler och statistiska mått och metoder vilket försämrade mina chanser till sömn ännu mer. Masade mig upp, tog två alvedon + en ipren, försökte tappert äta en halv macka men utan att lyckas. Drack en kopp te med honung, sen bar det iväg till skolan. Väl där hade jag börjat få frossa samt yrsel av värktabletterna men det gick över efter en stund. Var dock fortfarande rätt snurrig när tentan satte igång, men det var bara att göra sitt bästa ändå. Skrev skrev skrev, kom ihåg fel fel fel på åtminstone två ställen, men överlag gick det väl rätt okej tror jag. Jag hoppas verkligen att jag klarat den nu när jag gått igenom ett halvt helvete för att ens orka ta mig dit.
Efter tentan mådde jag rätt okej, värktabletterna hade väl kickat in fullt ut då, men ringde ändå till vårdcentralen för att få en liten check-up. Satt i kö i över tjugo minuter (från mobil bör tilläggas, så det sög extra mycket) för att sedan bli inkopplad på en telefonsvarare som sa att de inte hade telefontid längre utan att jag skulle återkomma klockan 13. Suck. Åkte hem, drack lite soppa, började återfå den enorma smärtan jag haft under natten och på morgonen. Fan. Jag som trodde det börjat bli lite bättre. Ringde återigen vårdcentralen och fick övertala sköterskan om att jag verkligen hade ont när jag svalde för att ens få en tid. Fick tid 15.30. Somnade. Mamma kom och hämtade mig och droppade av mig på Frösö Vårdcentral. Väl där fick jag vänta i typ en halvtimme och fick sen träffa en kvinnlig läkare med söt öststatsbrytning. Hon bad mig gapa, kollade lite, sen sa hon: "Do måste åka till akouten, jag ringer och fixar". "Akuten??!" tänkte jag, förskräckt och yrslig och med en massa smärta satt jag i väntrummet och bölade. Hon kom tillbaka och sa att jag kunde åka dit genast. Gick ut till busshållplatsen och satt där och toktjöt ett tag, som tur var kunde S prata lite vett i mig så jag slutade iallafall grina. Väl på akuten fick jag gå och anmäla mig, som man alltid gör, och i luckan togs tempen och den snälla kvinnan som satt där frågade hur jag mådde. Jag förklarade att jag inte mådde så bra och undrade vad hon trodde att de skulle göra med mig. Hon svarade att om det var halsböld, vilket det säkert var, kommer läkaren nog att sticka hål på bölden och dränera den på var. Precis då ringde pappa och jag började toktjuta och snyfta, fortfarande sittandes vid luckan, och raljera om hur hemskt det skulle bli att de skulle skära i halsen på mig och att bedövningen skulle innebära sprutor och ja, jag tog som vanligt ut en massa saker i förskott. Kvinnan i luckan log lite och sa "nej nej, de har en spray som de sprayar med och bedövar, och för den delen är det ju inte ens säkert att du behöver göra det där". Pappa höll med och jag slutade gråta och sen satte jag mig och väntade. Jag behövde konstigt nog bara vänta i typ tjugo minuter och sen blev jag inkallad till en 35-årig manlig läkare som skulle kolla min hals. Jag höll förstås på att förgås av smärta när han, rätt aggressivt måste jag säga, började peta nere i halsen där det gjorde som ondast. Sen satte ju kräkreflexerna in lite då och då också, men han bara fortsatte att peta. Sen pratade vi lite och han sa att jag dels hade halsfluss, och mest troligt även en halsböld på ena sidan. Han sa dock att bölden inte var "mogen" (eww) ännu så vi kunde låta bli att sticka hål på den nu. Jag fick penicillin och förhoppningsvis kommer jag bli bra av det, om INTE, så tänker de operera bort mina halsmandlar. Anledningen till detta är för att jag under sista året på gymnasiet led av halsböld och halsfluss ca sju gånger på ett år, och om det verkar ha återkommit så är det mest smärtfritt att ta bort tonsillerna helt.
Idag har jag proppat mig full med ipren och alvedon och har mått relativt okej. Däremot känner jag att det fortfarande gör svinont så fort värktabletterna slutar verka. Hoppas dock på att penicillinet kickar in snart, men ännu har det inte förminskat svullnaden i halsen iaf. Ska försöka masa mig iväg till en föreläsning imorgon; får skjuts och den är bara två timmar så jag borde väl kunna överleva det. Känner dels att jag håller på att dö av tristess och dels att jag skulle kunna behöva gå på föreläsningen eftersom jag missade dagens. Nu ska jag försöka plugga lite, sen blir det sängdags. Ciao.
Efter tentan mådde jag rätt okej, värktabletterna hade väl kickat in fullt ut då, men ringde ändå till vårdcentralen för att få en liten check-up. Satt i kö i över tjugo minuter (från mobil bör tilläggas, så det sög extra mycket) för att sedan bli inkopplad på en telefonsvarare som sa att de inte hade telefontid längre utan att jag skulle återkomma klockan 13. Suck. Åkte hem, drack lite soppa, började återfå den enorma smärtan jag haft under natten och på morgonen. Fan. Jag som trodde det börjat bli lite bättre. Ringde återigen vårdcentralen och fick övertala sköterskan om att jag verkligen hade ont när jag svalde för att ens få en tid. Fick tid 15.30. Somnade. Mamma kom och hämtade mig och droppade av mig på Frösö Vårdcentral. Väl där fick jag vänta i typ en halvtimme och fick sen träffa en kvinnlig läkare med söt öststatsbrytning. Hon bad mig gapa, kollade lite, sen sa hon: "Do måste åka till akouten, jag ringer och fixar". "Akuten??!" tänkte jag, förskräckt och yrslig och med en massa smärta satt jag i väntrummet och bölade. Hon kom tillbaka och sa att jag kunde åka dit genast. Gick ut till busshållplatsen och satt där och toktjöt ett tag, som tur var kunde S prata lite vett i mig så jag slutade iallafall grina. Väl på akuten fick jag gå och anmäla mig, som man alltid gör, och i luckan togs tempen och den snälla kvinnan som satt där frågade hur jag mådde. Jag förklarade att jag inte mådde så bra och undrade vad hon trodde att de skulle göra med mig. Hon svarade att om det var halsböld, vilket det säkert var, kommer läkaren nog att sticka hål på bölden och dränera den på var. Precis då ringde pappa och jag började toktjuta och snyfta, fortfarande sittandes vid luckan, och raljera om hur hemskt det skulle bli att de skulle skära i halsen på mig och att bedövningen skulle innebära sprutor och ja, jag tog som vanligt ut en massa saker i förskott. Kvinnan i luckan log lite och sa "nej nej, de har en spray som de sprayar med och bedövar, och för den delen är det ju inte ens säkert att du behöver göra det där". Pappa höll med och jag slutade gråta och sen satte jag mig och väntade. Jag behövde konstigt nog bara vänta i typ tjugo minuter och sen blev jag inkallad till en 35-årig manlig läkare som skulle kolla min hals. Jag höll förstås på att förgås av smärta när han, rätt aggressivt måste jag säga, började peta nere i halsen där det gjorde som ondast. Sen satte ju kräkreflexerna in lite då och då också, men han bara fortsatte att peta. Sen pratade vi lite och han sa att jag dels hade halsfluss, och mest troligt även en halsböld på ena sidan. Han sa dock att bölden inte var "mogen" (eww) ännu så vi kunde låta bli att sticka hål på den nu. Jag fick penicillin och förhoppningsvis kommer jag bli bra av det, om INTE, så tänker de operera bort mina halsmandlar. Anledningen till detta är för att jag under sista året på gymnasiet led av halsböld och halsfluss ca sju gånger på ett år, och om det verkar ha återkommit så är det mest smärtfritt att ta bort tonsillerna helt.
Idag har jag proppat mig full med ipren och alvedon och har mått relativt okej. Däremot känner jag att det fortfarande gör svinont så fort värktabletterna slutar verka. Hoppas dock på att penicillinet kickar in snart, men ännu har det inte förminskat svullnaden i halsen iaf. Ska försöka masa mig iväg till en föreläsning imorgon; får skjuts och den är bara två timmar så jag borde väl kunna överleva det. Känner dels att jag håller på att dö av tristess och dels att jag skulle kunna behöva gå på föreläsningen eftersom jag missade dagens. Nu ska jag försöka plugga lite, sen blir det sängdags. Ciao.
måndag, september 17, 2007
Halsfluss och helvete.
Japp. Inför terminens första tenta har jag lyckats dra på mig halsfluss eller vad det nu är - ena halsmandeln är så svullen att den täcker hela vägen in till gomseglet. Jag kan med andra ord knappt svälja och varje gång jag tvingas svälja håller jag på att förgås av smärta. Att läsa praktisk statistik och kvantitativa metoder är väl kanske inte det mest lockande när man har feber och ont, men jag ska försöka färdigställa min ordlista (med alla jäkla begrepp vi ska kunna) idag iallafall. Förhoppningsvis mår jag lite bättre imorgon så att jag kan träna på gamla tentor, och förhoppningsvis mår jag ännu lite bättre på onsdag så att jag faktiskt är kapabel att skriva den satans tentan. Vill verkligen inte tvingas göra omtenta, det skulle kännas så jäkla trist och ledsamt eftersom jag är tämligen övertygad om att jag SKULLE kunna klara denna tenta men om jag är yrslig och har ont kan det bli lite svårare att ens orka svara på de 90 frågorna + essäuppgiften som tentan innehåller. Att tentan börjar 08.15 känns inte direkt som någon fördel eftersom jag både igår och idag mått som döden på morgonen.
Bäst just nu:
Kent - Ingenting
Freaks & Geeks
Imogen Heap
The Who
Regina Spektor
Anne på Grönkulla
Ska nu försöka uppbringa tillräckligt med styrka för att ta mig till affär'n där halstabletter, honung, glass samt soppa ska inhandlas. Wish me luck.
Bäst just nu:
Kent - Ingenting
Freaks & Geeks
Imogen Heap
The Who
Regina Spektor
Anne på Grönkulla
Ska nu försöka uppbringa tillräckligt med styrka för att ta mig till affär'n där halstabletter, honung, glass samt soppa ska inhandlas. Wish me luck.
söndag, september 16, 2007
onsdag, augusti 29, 2007
onsdag, augusti 15, 2007
torsdag, augusti 02, 2007
Könsroller ftw?
För att se om jag passar in i den stereotypa samhällsnormen gjorde jag ett manlighets- samt ett kvinnlighetstest. Mina resultat blev följande:
Manlighetstest
Hur manlig är du?
Din poäng: 93
Du är inte en man, men du är inte heller en pojke. Du befinner dig i gråzonen som kallas för 'kille'. Du gillar partydrinkar och har enbart fjun på kroppen.
Kvinnlighetstest
Hur kvinnlig är du?
Din poäng: 254
Det är sådana som du som sätter definitionen för vad som är kvinnligt och inte. Du är ett praktexempel av kvinnlighet. Sträck på dig och var glad!
Det jag funderar över är dock varför man ska sträcka på sig och vara glad för att man är ett praktexempel över vad som är kvinnligt. Betyder det att man är sämre om man är mindre kvinnlig eller vad?
Meningsfullt? Knappast.
Underhållande? Knappt.
Varför postar jag detta? Har inte en aning.
Manlighetstest
Hur manlig är du?
Din poäng: 93
Du är inte en man, men du är inte heller en pojke. Du befinner dig i gråzonen som kallas för 'kille'. Du gillar partydrinkar och har enbart fjun på kroppen.
Kvinnlighetstest
Hur kvinnlig är du?
Din poäng: 254
Det är sådana som du som sätter definitionen för vad som är kvinnligt och inte. Du är ett praktexempel av kvinnlighet. Sträck på dig och var glad!
Det jag funderar över är dock varför man ska sträcka på sig och vara glad för att man är ett praktexempel över vad som är kvinnligt. Betyder det att man är sämre om man är mindre kvinnlig eller vad?
Meningsfullt? Knappast.
Underhållande? Knappt.
Varför postar jag detta? Har inte en aning.
söndag, juli 29, 2007
Playlist.
1. Uffie - Hot Chick
2. Simian Mobile Disco - I Believe
3. Justice - D.A.N.C.E.
4. New Young Pony Club - Ice Cream
5. The Knife - We Share Our Mother's Health
6. Justice - One Minute To Midnight
7. Robyn - Be Mine
8. Madonna - Get Together
9. Uffie - Pop The Glock
10. The Knife - Forest Families
11. Simian Mobile Disco - Love
12. I Am X - Spit It Out (Alexander Kovalski Remix)
13. Justice - New Jack
14. Madonna - Like It Or Not
15. Robyn - Konichiwa Bitches
2. Simian Mobile Disco - I Believe
3. Justice - D.A.N.C.E.
4. New Young Pony Club - Ice Cream
5. The Knife - We Share Our Mother's Health
6. Justice - One Minute To Midnight
7. Robyn - Be Mine
8. Madonna - Get Together
9. Uffie - Pop The Glock
10. The Knife - Forest Families
11. Simian Mobile Disco - Love
12. I Am X - Spit It Out (Alexander Kovalski Remix)
13. Justice - New Jack
14. Madonna - Like It Or Not
15. Robyn - Konichiwa Bitches
måndag, juli 23, 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


