karrie

Om du var vaken skulle jag ge dig, allt det där jag aldrig ger dig.

2011-04-22T12:57:00.005+02:00

Fredag. Alla är där, hans egna syskon och mammas syskon och mormor. Jag och min syster är där. Och mamma förstås. Mamma sitter inne hos honom, vi andra är i vardagsrummet och köket - pratar lågmält med varandra om andra saker. Ingen vill prata om att det händer snart och hur hemskt det är. Jag sitter mitt i en konversation när jag hör min mamma ropa på mig och min syster. Vi skyndar oss in i sovrummet. Det är dags. Han har sagt till mamma att nu är det dags. Mamma sitter på en stol bredvid sängen, jag och min syster sätter oss på sängen tillsammans med honom. Han andas tungt, säger svagt "nu orkar jag inte mer". Tårarna rinner stillsamt nerför mina kinder, jag får fram ett "jag älskar dig pappa". Känner hur jag försöker hålla borta paniken, vill att han ska känna lugn och att vi finns där. Min syster hulkar lite, jag märker hur hon också försöker hålla tillbaka för att inte stressa honom. Så sluter han ögonen. Andningen blir allt tyngre, andetagen kommer alltmer sällan. Vi sitter där med honom, hans händer i våra. Min ena hand omsluter hans magra arm. Armen som brukade vara stark och som alltid var så livfull känns som om att den aldrig lyft något nu.

Det går några minuter. För varje gång han har ett kort andningsuppehåll håller jag också andan. Slutligen öppnar han ögonen, säger svagt "varför händer det inget?". Mamma skrattar lite, mitt i sin gråt, säger "men vännen, du kan inte bestämma själv när kroppen ska sluta funka". Han ser sorgsen ut. Han ville få ta det beslutet, när han skulle dö, själv. Han var ju redo.

Nästan tre dygn gick det. Tre dygn av smärta, trots full morfindos. Tre dygn av blödande kroppsöppningar. Tre dygn av att inte kunna äta eller knappt dricka, då han var för svag för att svälja. På söndag kväll, när alla åkt hem och det bara är jag och mamma kvar, ligger vi på varsin sida om honom i sängen. Mamma håller om honom. Han har inte pratat sen lördagen. Han gråter. Jag ser paniken och ångesten växa. Han gråter så mycket han förmår. Efter en stund slutar han, mamma säger åt mig att gå och lägga mig och att hon hämtar mig om något händer. Hon ligger där med honom hela natten, vakandes. Jag ligger i rummet bredvid, kan inte sova men kan inte förmå mig att gå dit igen heller. Vill inte störa dem, vill låta dem få natten för sig själva. Jag vet inte hur mycket medvetande han har, men jag vet att min mamma tar hand om honom. Sista gången jag tittade på klockan var den över fyra. Kvart i sex kommer min mamma intassandes i gästrummet. Hon tittar på mig med allvarlig min, säger "det är dags nu, kom". Vi går tysta tillbaka. Vi håller hans händer. Han tar tre tunga, svåra andetag. Sen är det slut. Han finns inte mer. Jag känner knappt igen hans kropp. Det är inte längre min pappa som ligger där, det är bara ett grått och magert skal som inte längre rymmer honom.

Idag är det två år och trettio dagar sedan. Konstigt nog är smärtan fortfarande lika stark, om inte starkare. Minnena klarare och tydligare när man egentligen bara vill att de ska suddas ut, åtminstone de svåra minnena. Idag har jag valt att inte spendera påsken med släkten i stugan, världens bästa plats enligt min pappa. Jag klarar inte av det, av många anledningar. Jag hoppas att det kommer en dag då jag kan åka dit och minnas honom med glädje och att den starka känslan av sorg har ersatts av vackra minnen.

Fred Åkerström – Jag ger dig min morgon

Burberry Beamer Beakheads.

2011-04-12T22:17:00.004+02:00

Kanske behöver jag bara ett par nya skor?

Johnny Boy – You are the Generation that bought more shoes and you get what you Deserve

Larplarplarplaaarp!

2011-04-04T20:48:00.006+02:00

För första gången i mitt liv deltog jag i helgen på ett lajvkonvent. Jag har besökt något halvdant rollspelskonvent förut, men detta slog det jag varit på tidigare med hästlängder. Tack till arr och alla som deltog och gav mig en galet bra upplevelse. Saknade bara lite sömn och luft i lokalerna, men annars var det toppen!

Topp fem på Prolog 2011:

5. Med stort ansvar... - lajv
4. Utlevnad av fantasier och sexualitet på lajv - workshop
3. Delirium - movie and debate
2. Hotellhänget
1. Alla fantastiska människor

Utöver ovanstående var jag på en del intressanta utvecklingsforum och lite annat smått och gott. Dessutom fick jag höra talas om ett lajv som kommer att rula utan dess like - Kapo och Danmark here I come!

I used to think I was sensible.

2011-03-30T18:06:00.004+02:00

Att befinna sig i ett mellanläge, är inte det bland det svåraste som finns? Jag känner mig ibland så odefinierbar - samtidigt som det kan vara skönt och man ofta kan säga "Screw you" och vara okonventionell så är det också en förbannelse. Människor tenderar att vilja placera saker i fack, sortera, kategorisera: jag är en person som inte riktigt passar in, vilket gör en del människor (inklusive mig själv till viss del) osäkra. Jag är en person som befinner mig i mellanläget. Jag är inte heterosexuell, men inte heller homosexuell. Jag är inte gammal, men inte särskilt ung. Jag är inte polygam, men vill inte ha ett konventionellt monogamt förhållande. Jag är överlag ganska traditionellt "kvinnlig", men har samtidigt en ganska "manlig" framtoning.

Framför allt, jag är totalt ambivalent när det kommer till rationalitet. En vän sa en gång till mig "Du är den mest vettiga och irrationella människa jag känner". Precis så känner jag mig. Mina tankar är vettiga, smarta, logiska - men mina känslor är totalt over the top, galna, snurriga, virriga, irrationella. Oftast lyckas jag följa mina tankar - jag försöker rationalisera känslorna och reda ut vad som är rimligt och inte. Ibland misslyckas jag, vilket oftast tar sig uttryck i känslor av obehag. Oftast försöker jag behålla dem för mig själv, men lyckas inte alltid med det heller. Jag tycker ju att jag är rätt vettig - är jag inte det? Eller har jag bara inbillat mig det i större delen av mitt liv? Jag vet inte längre, jag tror att jag ytligt sett är det men djupt där inne är det något slags kaos. Kan man ansöka om en emotionell restraining order för sig själv måntro?

(Låten har inte så mycket med inlägget att göra, men jag har hamnat i något slags Erasure-träsk.)

Erasure – Lay All Your Love On Me

Poetry has no place for a heart that's a whore.

2011-03-09T20:18:00.007+01:00

Just nu går jag en kort utbildning i psykiatri. Dagens föreläsningar kom att handla om ångest, psykoser och schizofreni - och framför allt hur man ska bemöta människor med dylika diagnoser. Vid delen som handlade om ångest kom en diskussion upp: hur kommer det sig att ångest är den psykiska åkomma som ökar mest, framför allt bland unga?

Föreläsaren hade en tes om att det till stor del handlar om bristen på umgänge med vuxna - att ungdomar i västvärlden har högre ångestproblematik på grund av att de inte lär sig coping-strategier av vuxna i samma utsträckning som förr, det vill säga tar del av vuxnas erfarenheter för att lära sig att hantera livet. Det ligger säkerligen en massa sanning bakom den tesen, men diskussionen kom också att handla om att unga idag förmodas ha fler och högre krav på sig. Jag tog upp att det kan vara så att tidigare hade man en annan trygghet - om än falsk - i att det fanns vissa förväntningar kring hur man ska leva: gå i skolan, hjälpa föräldrarna, hitta ett jobb, hitta en partner (heterosexuell relation) att leva sitt liv med och reproducera sig. Idag finns visserligen en massa förväntningar kvar, men valmöjligheterna har ökat. Självklart är detta en bra sak - det borde ha varit självklart även på 50-talet att kunna välja att leva i exempelvis en polygam eller homosexuell relation. Det borde ha varit en självklarhet att kvinnor ska kunna jobba precis som män, och att män likaväl som kvinnor kan vara hemma och ta hand om barn. Samtidigt tror jag att dessa valmöjligheter skapar ambivalens i en värld där traditionella värderingar kring heteronormen och reproduktion och att vara samhällsnyttig fortfarande är den gällande strukturen. Ambivalensen kan i sin tur skapa ångest - en ångest som kanske inte var lika aktuell för 50 år sedan då den inte ansågs vara berättigad: det vill säga man kunde givetvis känna känslorna (som att vilja leva i relationer som avviker från normen) men det var inte en valmöjlighet på samma sätt som idag.

Frågan är dock, har vi verkligen så många valmöjligheter? Är det så att vi idag KAN välja att leva som vi vill? I media idag har det varit flertalet artiklar om att Anton Hysén kommer ut som homosexuell. Trots att han är fotbollsspelare. Trots att hans pappa är en kändis. (Eller kanske kan han göra det just för att pappa är en kändis inom fotbollsvärlden?) Det har kommit en massa bloggar och krönikor om detta, många kommenterar att det är tragiskt att Anton är den första fotbollsspelare på högre nivå i Sverige som kommit ut. Det får mig att fundera på det här med valmöjligheter - visst kan vi idag välja att komma ut, som Anton, men vad är priset vi får betala? Är priset ångest? Jag tänker mig att Antons beslut inte var lätt. Jag tänker mig att han säkerligen kände en massa ångest inför sitt beslut och ambivalens inför att out:a sig för hela Sverige. Jag tänker mig att Anton, till skillnad från många andra, hade en massa personer bakom sig som stöttade honom - som hjälpte honom att genomföra detta och som lindrade hans ångest. Men för oss andra då? Vi som inte har ett nätverk som kan backa upp oss och lindra fallet? För det blir ett fall, oavsett hur öppna och accepterande vi säger oss vara. Ingen kan komma ut, eller välja en annan livsstil än normen, utan att det skapar ångest. Ingen kan välja något avvikande utan att det ifrågasätts och kräver en förklaring. Och om nu fallet skulle vara så att ingen annan faktiskt ifrågasätter det, så ifrågasätter vi oss själva konstant.

Jag tror att precis som förut har vi samma ångest för att avvika från normen - skillnaden är att idag har vi krav på oss att våga stå upp för vilka vi är och vilket liv vi väljer att leva. Idag kan vi välja att inte skaffa barn, att inte leva heterosexuellt, att inte leva monogamt - men priset vi får betala är i form av djup ambivalens och ångest inför vilka vi är och vilka vi vill vara, och framför allt varför vi väljer att leva ut det när det skapar sådana svårigheter. Trots alla förklaringsmodeller, all queerteori, all genusvetenskap och all genforskning som skulle göra oss mer upplysta, accepterande och förstående, är det fortfarande vår oförståelse och okunskap och våra gamla synsätt som sätter käppar i hjulet för oss. Vi tror fortfarande att normativitet och normalitet är det enda som kan få oss att känna gemenskap och acceptans - och så länge vi gör det lär ångesten fortsätta öka.

Martha Wainwright - Bloody Mother Fucking Asshole

History repeats itself.

2011-02-28T20:47:00.008+01:00

Varför känns plötsligt alla dagar och veckor likadana? Jobb, sömn, träning, mat, resande, jobb, sömn, mat etc. Vissa dagar känns det som om att jag lever i något slags vakuum där ingenting förändras. Samtidigt förändras allt. Hela tiden. Min omgivning, jag själv, världen. Och ja, världen är något slags kaos som jag ibland inte vet om jag är en del av - samtidigt som mitt innersta bara längtar och vill förändra och påverka.

Ibland funderar jag på om jag bara borde släppa allt och åka långt långt bort - göra en insats, känna mig delaktig av världen. Men så kommer alla funderingar, alla praktiska problem, allt jag skulle vara tvungen att lämna och plötsligt känns det bara för jobbigt och för svårt. Hur gör folk som bara sticker? Hur funkar människor som tänker att allt bara ordnar sig? Jag önskar att jag vore lite mer carefree - lite mer oförsiktig och lite mindre orolig.

A.O.S. - History Repeats Itself

Punkrock t-shirt, black cap and tattoo - the first things I noticed about you.

2011-02-27T23:00:00.003+01:00

Now isn't it ironic.

2011-01-23T18:50:00.005+01:00

Är det bara jag eller har Fredrik Strage blivit helt dum i huvet? Inte för att jag har varit något stort fan av Strage förut, men de senaste saker jag läst av honom har gjort mig helt perplex. På flyget från Kristianstad häromdagen läste jag denna fina krönika av Herr Strage och blev ännu mer förbryllad. I krönikan whine:ar han om att alla "coola" 70-talister har blivit astråkiga för att de hellre kollar på tv-program som "På spåret" än är ironiska och bakom flötet. Strage menar att det var bättre på 90-talet när det var okej att säga att man trodde att Järvsö låg i Skärgården, för det var ZTV och ingen brydde sig.

Strage skriver att "På spåret" slösar bort två av Sveriges främsta tv-personligheter (syftandes på Fredrik Lindström och Kristian Luuk såklart) med en "sömnig frågesport". Enligt mig slutade Kristian Luuk vara en av Sveriges främsta (om han ens någonsin varit det) när han tog sig an Melodifestivalen. Samtidigt, varför inte använda två kreddiga killar i ett kreddigt program? Varför inte göra ett program som faktiskt kan LÄRA människor något, snarare än fördumma och förlöjliga som ZTV gjorde konstant, kreddigt? Jag ser verkligen inte problemet med det, snarare ser jag bara positiva framsteg. Visst var 90-talet roligt bla bla bla, men seriöst Strage - du och Herr Schyffert måste gå vidare nu. 90-talet är över och kommer aldrig mer tillbaka. Jag finner det ganska ironiskt att ni inte riktigt verkar vilja ta till er det.

Alanis Morissette - Ironic

#prataomdet - En historia av skuld, skam och tystnad.

2010-12-20T21:14:00.017+01:00

Apropå att #prataomdet grävde jag fram ett gammalt blogginlägg jag skrev en gång för en miljard år sedan: ledsamt att se att det fortfarande är lika aktuellt nästan fem år senare. Denna text handlar inte om mina personliga erfarenheter - även om jag varit i flertalet situationer där gränsdragningar, bekräftelsebehov och faktisk sexuell upphetsning varit svåra att definiera. Texten handlar snarare om en snabb historik i hur saker blivit som de blivit, eller åtminstone min tolkning av det - jag tror nämligen på tesen att för att kunna förändra något måste vi också förstå varför och hur det uppstått. Nedan kommer, för den som orkar läsa, en massa text om vår historia - en historia som vi genom att lära känna kanske kan se till inte fortsätter återupprepas och upprätthållas.

Åsa Bergenheim är professor i idéhistoria vid Umeå Universitet och har skrivit en bok som heter "Brottet, offret och förövaren" som handlar om hur man i juridiken och samhället sett på sexuella övergrepp från 1850 fram till idag. Jag var en gång på en föreläsning av henne som var baserad på hennes bok, men hon berättade om historik ända från 1500-talet. Det var otroligt intressant att få se hur pass mycket historien faktiskt påverkar vår syn på våldtäkt och pedofili idag. Intressant gällande historiken är hur man lätt kan se sambandet mellan den allmänna synen på kvinnan och hur sexualbrott behandlas i rätten.

Innan 1700-talet blev kvinnor aldrig anklagade eller skuldbelagda vid en våldtäkt, kvinnor var nämligen inte ens rättssubjekt innan 1734. Innan det handlade det om att skydda familjens ära, och om en våldtäkt begicks mot en kvinna var det inte henne det handlade om, utan just familjen. Straffen för våldtäkt (kränkning av familjens ära) var i de flesta län i Sverige dödsstraff. Dödsstraffet höll dock i sig under 1700-talet och första halvan av 1800-talet också, men synen på våldtäkt förändrades markant. I och med att kvinnan blev rättssubjekt 1734 kunde hon därmed också skuldbeläggas. Hennes beteende och leverne börjar komma i blickfånget, något som började påverka vilken sorts kvinnor som blev våldtagna. För att bevisa en våldtäkt använde man sig av läkarundersökningar utförda av den lokala läkaren. Kvinnor som var oskulder innan våldtäkten kunde lättare bevisa att hon faktiskt blivit våldtagen, medan kvinnor som var gifta och fött barn i princip aldrig kunde få detta läkarbevis. Det blev alltså mer riskabelt att våldta en oskuld.

Något intressant är att sätta dessa fakta i samband med Thomas Laqueurs argument om att det innan 1700-talet endast fanns ett kön. För er som inte är bekanta med Laqueur drar jag en kort sammanfattning: Laqueur hävdar att man fram till 1700-talet ansåg att mannen och kvinnan var olika utvecklingsgrader av ett och samma kön (det manliga). Kvinnan kunde plötsligt förvandlas till man, däremot var kanske inte motsatsen möjlig eftersom mannen var det eftersträvade och fulländade könet. När det gäller kvinnans sexualitet innan 1700-talet trodde man enligt Laqueur att för att kunna fortplanta sig krävdes orgasm hos både mannen och kvinnan, det fanns alltså en idé om kvinnlig säd. På grund av det blev alltså kvinnans orgasm lika viktig som mannens. På 1700-talet förändrades dock denna syn markant, enligt Laqueur, och kvinnan ansågs inte längre vara en erotisk varelse utan mer som en "passiv mottagare av mannens säd".

Oavsett om Laqueur har rätt om sin enkönsmodell eller inte är det iallafall rätt intressant att ställa denna syn på kvinnan mot den syn som avspeglades i vad Åsa Bergenheim berättade om. Det är ju ganska tydligt i den rättsliga historiken vad gäller våldtäkt att det skedde en stor förändring på 1700-talet. Synen på kvinnan tycktes förändras, man ville inte längre försvara familjens ära, utan nu handlade det om brott mot person - och personen var ju då kvinnan. Man ansågs dessutom vara kvinna redan från 10-årsåldern (om inte tidigare), medan det för det manliga könet var helt andra regler. "En kvinna på tolv år våldtogs av en 20-årig pojke". De våldtäkter som ledde till fällande dom var i princip endast de fall där det skett en våldtäkt "mot ordningen", dvs en överfallsvåldtäkt där förövaren är någon helt främmande för offret. Våldtäkter "inom ordningen", dvs inom familj och bekantskapskrets etc, löstes ofta på andra sätt. Mannen som utfört våldtäkten kunde exempelvis gifta sig med sitt offer och därmed lösa hela situationen och slippa straff. Vad gäller incest var båda parter dödsstraffsbelagda ända in på 1800-talet.

Vad man kan dra för slutsats av detta, om man jämför med idag, är ju att det fortfarande hänger med. Vi har ju fortfarande samma syn i samhället på våldtäkt inom och utom ordningen. De våldtäkter som sker utom ordningen är ju fasansfulla och fruktansvärda, något som om och om igen spelas upp i media, medan våldtäkter inom ordningen tystas ner.

När en våldtäkt inom ordningen sker, till exempel om en tjej blir våldtagen av en kille i sin bekantskapskrets, skuldbeläggs ofta offret än idag. Antingen skuldbelägger offren sig själva, eller så gör andra det åt dem. Oftast är det nog tyvärr både och. Tjejers beteende ifrågasätts idag precis som på 1700-talet. Det är mer legitimt att våldta en lösaktig tjej, en full tjej, en utåtriktad tjej än en oskuldsfull tjej. "Hon får väl skylla sig själv om hon däckar mitt på en fest bland okända killar." Har vi verkligen inte kommit längre i synen på vad som är okej sex och inte än de hade på 1700-talet?

Det är beklämmande att se hur erkända sexologer och psykiatrer bidragit till den stereotypa och destruktiva synen på män och kvinnor och sex som lever kvar än idag:

- Hur erkända forskare och kliniker (exempelvis Freud) suttit och sagt att mäns sexualitet är som en naturkraft som inte kan stoppas (åh nej stackars kille som blivit upphetsad, nu bara MÅSTE han ju ha sex).

- Hur Havelock Ellis kan få samhällen att gå med på att det är till "kvinnans gagn" att mannen övertalar henne med våld och tvång att ha sex och att det "ingår i det sexuella spelet".

- Hur Alfred Kinsey, som det för övrigt gjorts en spelfilm om med Liam Neeson i huvudrollen, kan få sitta och påstå att det är till "barnets gagn" att ha sex med en vuxen - barnet har ju en jättestark sexualitet som måste få uttryckas. Ett annat intressant faktum med den filmatiserade Kinsey är att han hävdade att väldigt små barn har förmågan att få orgasm. Och hur vet han det? Jo, han gjorde hundratals observationer på barn mellan 0-15 år där han bland annat kunde iaktta att en femåring kunde få sju orgasmer i rad. Kinsey hyllas idag som en man som fått oss att börja prata om sex och skärskåda vad som är normalt eller inte - frågan är vad han bidragit med gällande den relativt normaliserade synen (Filmer som Lolita, pornografi med framför allt kvinnor/flickor som ser så unga ut som möjligt, barnsexköp, så länge vi kallar det för "ageplay" är det okej, avancerade sexlekar bland 15-åringar etc.) på hur exempelvis unga flickor/tjejer och pojkar/killar är en del av en vuxen sexualitet. Det finns tyvärr för det mesta två sidor av myntet och i det här fallet är den dåliga sidan ganska så dålig...

Allt detta skedde på 1900-talet, allt detta bidrar till den syn vi har och det sätt vi agerar på idag. Vi måste verkligen börja prata om det, vrida och vända på det, förändra det. Tack till alla fantastiska människor som bidrar med sina personliga, intima och banbrytande texter - ni är verkligen ett stort steg i rätt riktning!

Lästips:

Brottet, straffet och förövaren - Åsa Bergenheim
Unga förövare - Olof Risberg
Liksom våldtäkt typ - Stina Jeffner
Making sex: Body and gender from the Greeks to Freud - Thomas W. Laqueur

Avhandlingar och artiklar av Inga Tidefors, Cecilia Kjellgren, Annika Wassberg, Niklas Långström m.fl.

Länktips:

http://www.okejsex.nu/
http://www.allakvinnorshus.org/
http://www.josefingrande.se/forfattare-och-skribent (länk till pdf-filer med Josefin Grändes sammanställningar, handledningar och rapporter)

Saknar dig pappa.

2010-03-23T23:17:00.006+01:00

Ett år idag. Känns som igår, samtidigt som det känns som att det var alldeles för lång tid sedan jag såg honom. Kan inte riktigt förstå att tiden gått så fort. Kan inte riktigt förstå att han varit borta så länge. Saknad är svår. Att förstå att någon är borta är ännu svårare. Han var världens bästa pappa.

To think I might not see those eyes, makes it so hard not to cry.

2010-03-18T09:00:00.008+01:00

Idag tar jag farväl av min älskade fina Kitty. Hon har varit med mig i sju år och idag ska jag tillåta att de sticker sprutor i henne så att hon somnar och så att hennes lilla underbara hjärta slutar slå. Någonstans vet jag att det är det bästa för henne, vi har testat så mycket nu utan varaktiga resultat. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka "tänk om..." och "det kanske går". Det har varit tuffa år för den lilla, en massa flyttar och resor och stress. Men nu är stressen slut. En sista resa kvar bara...

Det gör mig så ont, och på tisdag är det ett år sen pappa dog. Har svårt att förlika mig med döden, inte min egen men andras. Det här beslutet är det värsta med att vara djurägare. Vill inte ha den makten. Makten över liv och död. Hon har varit mitt sällskap och min vän så länge... Hur tar man livet av sin älskling? Hon har varit den underbaraste katt man kan tänka sig. Nu kommer det vara tomt när jag kommer hem. Ingen liten lurvig sötnos som vill ligga sked med mig på nätterna. Kl 1500 idag säger vi farväl. Ångesten växer för varje vaken minut.

Gud vad jag kommer att sakna henne.

This record's on repeat and now it's all worn out.

2009-09-14T22:47:00.009+02:00

Efter influensa och liggande i soffan blir det bara mer och mer tydligt:
Jag klarar inte av att vara ensam.

Sedan det värsta av det värsta hände i slutet av mars har jag sysselsatt mig - umgåtts med folk, ockuperat mig med jobb, försökt engagera mig känslomässigt i andra människor och saker och ja... Det börjar ta slut på undanflykter.

Nu återstår sorgen.
Och tårarna.

Pappas nummer finns fortfarande kvar i min mobil.

Weeping songs.

2009-04-02T20:19:00.002+02:00

Music Playlist at MixPod.com

Saknad.

2009-04-02T19:24:00.003+02:00

Ja... Vad ska man skriva nu...

Är i Uppsala och jobbar. Åker hem på måndag för att ha begravning på tisdag. Det känns bara... Konstigt. Tomt. Fortfarande overkligt. Satt nyss och tittade igenom min kontaktlista i min mobil. Kan inte förmå mig att radera kontakten "Pappa". Varje gång mamma ringer står det "Pappa" fastän jag tagit bort hemnumret från kontakten. Mobilen vill liksom jag inte riktigt acceptera att han inte finns längre.

Fick blommor från två kvinnor på jobbet idag. Två kvinnor som inte riktigt tyckt att det varit toppen att jag kommit tillbaka. Det kändes oerhört skönt.

Har fått dagarna på jobbet att gå. Gjort tusen saker, sprungit hit och dit, kontaktat soc och familjer och skrivit mängder med text. Läst mängder med text. Styrt upp än det ena, än det andra. Just ikväll känns det dock som om att jag inte riktigt vet hur jag ska orka med morgondagen. Eller helgen för den delen. Känner mig stundvis oerhört ensam. Jag är dock sjukt glad att jag har Azza och Anders. Underbara Azza som tänker åka upp till Östersund för att gå på begravningen med mig. Underbara Azza som ringer var och varannan dag bara för att höra att jag är okej. Jag kan inte önska mig en bättre vän.

Tyvärr kan ingenting fylla det tomrum jag har i mitt hjärta just nu. Jag vill bara ha tillbaka min pappa. Jag vill få prata med honom, få höra hans åsikter kring saker, få berätta att de sura kvinnorna gett mig blommor. Jag vill bara höra hans röst. Känna att han finns där. Få älska honom för att han är den bästa pappan i världen.

Pappa sa alltid "problem är till för att lösas". Hur löser jag problemet att jag inte vill att du ska vara borta för evigt pappa?

Tystnad, Tomhet.

2009-03-30T19:46:00.004+02:00

För er som inte vet - min älskade pappa dog förra måndagen.

Nu är telefonen bara tyst.
Lägenheten tyst.
Hjärtat tyst.

Att mista någon är förjävligt.
Att leva vidare är en konst.

Hur kombinerar man det förjävliga med konst?

Väntan.

2009-03-22T23:15:00.003+01:00

Om jag inte svarar på sms och telefonsamtal och annat just nu beror det på att jag är totalt slutkörd och upptagen. Jag och min familj genomgår just nu något av det värsta som kan hända.

Jag hör av mig framöver. Tack till er som bryr er. Det värmer.

Mazzy Star - Into Dust

2009-02-16T17:36:00.006+01:00

Je suis très fatigué.

2009-02-10T21:36:00.004+01:00

Jobbiga dagar, svåra nätter. Fast oftast däckar jag så fort jag lagt huvudet på kudden, men de nätter jag inte gör det är det tungt. Tankarna snurrar runt och jag kan inte riktigt tänka rationellt längre. Tårar och åter tårar.

Jobbiga dagar, svåra nätter. Fast oftast däckar jag så fort jag lagt huvudet på kudden, men de nätter jag inte gör det är det tungt. Tankarna snurrar runt och jag kan inte riktigt tänka rationellt längre. Tårar och åter tårar.

Jag är trött på att gråta.
Jag är trött på jobbiga dagar och nätter.
Jag är trött på svåra år.
Jag är trött på att vänta mig det värsta när telefonen ringer och det är mammas nummer.
Jag är trött på att ingenting någonsin bara kan ordna sig.

Jag är så jävla trött.

Ont.

2009-01-31T21:09:00.005+01:00

Mitt hjärta brister lite mer.
Dåliga besked.
Återfall.
Feber.

Vet inte hur mycket av mitt hjärta som kommer att överleva. Känns som om att det borde ta slut snart. Känns som om att det skulle vara behövligt med lite bra nyheter. Men jag måste kämpa på, om inte annat för andras skull.

Hade tänkt gå på fest ikväll men tvingas vara hemma pga en grym influensa. Hoppas hoppas att influensan är över tills på måndag då jag tänkt jobba. Resten av veckan skall ägnas åt packande, ringande, fixande och trixande. Känns lite spännande men också jävligt jobbigt. Det känns framför allt jobbigt att lämna pappa. Ska hälsa på honom så fort jag blir frisk. Vill spendera så mycket tid jag kan med honom innan jag flyttar... Hans kropp håller på att ge upp. Jag hoppas innerligt att de kan göra något för att förhindra att den gör det.

Ledsen att alla mina inlägg är så sjukt deprimerande.
Jag är bara inte så munter för tillfället.

Miljonte gången gillt?

2009-01-30T10:46:00.005+01:00

Jag sitter och grinar av två anledningar.

Ett: CSN är fucking dumma i huvudet och jag är förkyld och pank.
Två: MADONNA KOMMER TILL SVERIGE I SOMMAR.

Jag kan knappt tro att det är sant. Jag SKA ha en biljett, om jag så ska gå över lik för att få den. Jag har nu sedan början av 90-talet velat se Madonna och har sedan -95 försökt få tag i biljetter, men antingen har jag inte haft råd eller så har det inte gått att få biljetter. Den här gången MÅSTE jag se henne. Kosta vad det kosta vill. Madonna here I come!

Ojämna plågor.

2009-01-29T21:56:00.004+01:00

Söker med ljus och lykta efter lägenhet i Uppsala. Om någon har något tips kan ni ju hojta till, det börjar liksom brinna i knutarna nu. Känner mig för övrigt ganska ambivalent inför flytten. Dels vill jag inte komma längre bort från pappa, och dels vill jag inte komma närmare vissa människor. Men jag tänker som så att jag måste fokusera på mig och min karriär nu och ja, då är det bara ett att göra.

Pappa mår för övrigt rätt crappy. Han har haft problem med såväl lungor som njurar, men just nu är det levern som spökar som gör att han kräks och mår dåligt hela tiden. Behandlingen verkar inte direkt fungera särskilt bra. Fick veta att en väns pappa också har cancer och har endast har några månader kvar.

Fyfan.
Jag hatar cancer.
Dö jävla skitcancer.

To state the obvious.

2009-01-26T11:59:00.002+01:00

Expressens tv-guide förklarar handlingen i långfilmen ”I Jesu närhet: Judas”.

”Judas är en av Jesus lärjungar. Påsken blir inte vad han hoppats.”

Grym tolkning av bibeln.

I'm sucha fool...

2009-01-26T01:15:00.003+01:00

Ibland inser man ju vilken idiot man varit.

Jag har varit ihop med en kille som varje gång han lämnat mig i lägenheten själv tagit med sig mobilen samt stängt av datorn. Till och med när han bara skulle ner till tvättstugan.

Vilken idiot som helst skulle ju ha kunnat räkna ut att det var något på gång.
Förhoppningsvis har jag lärt mig något.

Sparkle.

2009-01-19T22:58:00.005+01:00

Just ja. Glömde berätta. Examinatorn, som för övrigt är leg. psykolog, fil. dr. i socialt arbete samt prefekt på institutionen, kom fram och pratade med mig i fredags på institutionens avslutning. Hon sa att uppsatsen var en av de bästa hon läst. Hon frågade om vi var intresserade av att forska och menade att man vid sådana bra uppsatser brukade institutionen rekommendera studenter till forskarplatser. Jag förklarade att jag absolut vill forska, men kanske om en stund då jag jobbat ett tag. Hon svarade att det kunde vara klokt men att hon tyckte att vi absolut hade förutsättningar för forskarbanan.

Fan vad bra vi varit.
Fan vad bra jag ska fortsätta vara.
Måste behålla gnistan.

Frikkin' genious!

2009-01-12T22:34:00.010+01:00

Ja jävlar. Vi fick ett A på uppsatsen!

Är fullkomligt dödslycklig. Enligt vår handledare har det bara varit två-tre personer som fått ett A de senaste terminerna så det är tydligen rätt svårt att få. Att vi dessutom fick det utan reservation för ändringar känns ännu bättre.

Synd bara att det jävla bitterljuva ska slå en. Jag hade velat dela det med honom.

Men fuck it. Jag är bäst.

The final countdown.

2009-01-11T23:11:00.002+01:00

Imorgon smäller det.
Uppsatsen skall opponeras på och examineras.

Wish me luck.

Markus Krunegård - Samma Nätter Väntar Alla

2008-07-01T22:41:00.004+02:00

Ingen video direkt men en hjärtskärande bra låt.

Kittehs.

2008-07-01T22:22:00.002+02:00

Att stå mot stolar är tydligen roligt. :D

Fussball II.

2008-06-29T00:18:00.003+02:00

Mja alltså. Spanien - Tyskland. Inte alls som jag planerat. Jag tänkte mig Holland - Kroatien, men ack. Jag höll till och med på Ryssland ett tag, men det sket sig ju det med. Ryssland håller för övrigt på att ta över världen, först hockey-vm, sen eurovision och nu kickade de nästan ass i fotbolls-em. Jaja. Det blir säkert spännande imorgon iaf, jag håller nog på tyskarna. Heja heja!

Once the bleeding starts...

2008-06-28T23:38:00.003+02:00

Some people are afraid of what they might find if they try to analyze themselves too much, but you have to crawl into your wounds to discover where your fears are.

Once the bleeding starts, the cleansing can begin.

Depeche Mode - Goodnight Lovers (Falling Leaf Mix)

2008-06-19T22:59:00.002+02:00

Underbar låt. Underbar remix. Kan nästan känna rysningarna jag fick när jag såg den live.

Fussball.

2008-06-19T22:18:00.003+02:00

Just det, måste ju kommentera den jäkla fotbollen också. Jag som ALLTID tyckt att fotboll varit en aptråkig sport har äntligen börjat få lite fotbollsintresse. Så givetvis satt jag bänkad framför tv:n igår, hopp- och förväntansfull för att få möta Ryssland och kicka lite ruskij asskij. Men ACK! Det blev svedskij asskij som kickades så inåt helvete. Det är lustigt att man kan bli så uppjagad av en sport som knappt intresserat en förut bara man börjar kolla litegrann. Blev mycket besviken på samtliga i det svenska laget, best of the worst var väl herr Ljungberg men även han börjar ju se lite sliten ut. Trots sitt vackra yttre.

Jag har dock alltid funderat på varför fotbollsspelare tycks vara mycket mer välfriserade och söta än hockeyspelare. Hockeykillarna ser oftast ut som fyrkantiga machomän medan fotbollen har sina metrosexuella stajlade killar som lägger sig så fort någon petar på dem. Hockeykillarna däremot kan åka runt med blödande sår utan att blinka. Hur kommer det sig? Har pretty boy-looken influerat fotbollen eller tvärtom?

Jaja. Skitsamma. Just nu hejar jag på Kroatien. Hade ju varit himla roligt om de vann. Nu ska jag dock gå och mata kattmamman. Dovidenja!

Tankar om en persisk prinsessa...

2008-06-19T22:11:00.008+02:00

Vill bara säga till en av de mest fantastiska människorna i världen att hon verkligen ÄR helt fantastisk. Vacker, smart, rolig, företagsam, givmild, omtänksam, godhjärtad och alldeles alldeles UNDERBAR! Låt ingen få dig att tvivla på det någonsin. Utan dig hade mitt liv varit oerhört mycket fattigare.

Kissekatterna.

2008-06-19T22:08:00.001+02:00

Kattungar var det ja. :D

New beginnings.

2008-06-17T21:26:00.003+02:00

Ja alltså det där med att jag skulle blogga den där kvällen blev ju inte direkt av. Jag är en usel bloggare för tillfället. FÖRLÅT!

Ska dock inte tjata på om hur dålig jag är på att blogga när jag väl gör't, det känns ju ännu sämre. Tänkte istället berätta lite om mitt nya jobb och att bo i Uppsala. Anlände till Uppsala i fredags för att lämna saker. Möttes av en typ 19-årig kille med en lista som han skulle gå igenom kring vad som gällde huset jag skulle bo i och katterna jag skulle ta hand om. Han läste väl listan på en sisådär femton minuter och frågade sen om han kunde gå upp på sitt rum. Han gav mig listan, en nyckel och sa hejdå. Jahapp tänkte jag... Hur fasen ska det här gå? Inte nog med att de dumpat en katt + två kattungar på mig i tre veckor utan att ens fråga (dealen gällde endast en vuxen katt, men HOPPSAN den fick visst två kattungar...), de har inte ens vett nog att ge mig tillräcklig med information kring hur man tar hand om två tre veckor gamla kattungar. Nog för att jag är van katter, men det är liiiite annorlunda med små kattbäbisar.

Anyhow, jag åkte till Stockholm efter den snabba genomgången för att träffa underbara Azza samt sova över hos S. Överlag var det ett riktigt trevligt besök. På lördag kväll var det åter till Uppsala för att ta hand om de små liven samt installera mig. Drabbades smått av panik när jag insåg att kattungarna dels kommer att vilja ha riktig mat om någon vecka och dels kommer att behöva lådtränas innan ägarna kommer hem. Ägarna är för övrigt i Thailand och jag hyr källarvåningen på deras hus för er som inte visste det. När jag dessutom inser att ägarna INTE har fixat kattvakt över midsommar övergår paniken i irritation över deras jäkla ansvarslöshet. När jag sa att det kändes som för mycket ansvar med kattungar sa pappan i familjen "ja men det är inte ditt ansvar, skulle något hända är det helt och hållet vårt ansvar". Som om att jag skulle kunna låta bli att ta det på mig... Herregud. Förstår inte ens hur man kan tänka så. Om jag skulle lämna två kattungar som var mina i tre veckor skulle jag ha tagit reda på allt som går och skrivit infolappar till förbannelse. Bleh. Folk är så oansvariga.

Men men, nu är det som det är. Jag har eventuellt hittat en annan bostad från det att familjen kommer hem för jag känner inte riktigt för att bo kvar här längre när de är så oansvariga och respektlösa. Påpekas kan också att de varken lämnat nummer till veterinär, pengar till veterinär, kattsand till kattungarna, modermjölksersättning ifall att de behöver stödmatas eller något annat. Dessutom tyckte de att det var lugnt att ha kattmamman ute hela natten utan att ungarna fick dia, vilket känns helt stört. Nu får mamman endast gå någon timme på kvällen så att hon är inne på natten samt dagen då jag är på jobbet. I övrigt är kattungarna helt SJUKT söta och jag är tokförälskad i dem. Jag vill ju bara att de ska må bra och det känns lite jobbigt att hela tiden måsta anpassa mitt liv efter dem...

Men nog om det. Jobbet är fantastiskt roligt. Möttes av glada välkomnanden och roliga arbetsuppgifter. Idag fick jag dessutom säga hejdå till en kille jag träffat under hela våren som äntligen skulle frisläppas efter en massa månader inlåst. Är helt övertygad om att det kommer att gå bra för honom och det var så himla roligt att dels träffa honom igen men också att få se honom gå vidare. Obeskrivlig känsla faktiskt, har gått och lett halva dagen bara för att jag är så glad för hans skull. Han har utvecklats oerhört mycket under tiden jag lärt känna honom och ja, jag är som sagt var helt övertygad om att han kommer att klara sig ute i verkligheten.

Midsommar skall spenderas här med S eftersom jag typ inte kan åka någonstans. Har även blivit inbjuden till någon form av festlighet på lördag, men vi får se vad som händer. Jag är helt slut och trött redan, men ändå fylld av glädje. Det är roligt att få jobba och känna sig nyttig. Fasen vad jag vill bli klar med skolan nu. Nu ska jag dock slänga mig in i duschen och sen försöka lägga mig i hyfsad tid. Bilder på kattungarna kommer imorgon. Ciao!

And it hurts with every heartbeat...

2008-05-28T13:31:00.005+02:00

Jag har inte skrivit något på väldigt väldigt länge... Vet inte riktigt var jag ska börja heller. Våren har varit tung. Livet har varit tungt. Eller snarare, det är tungt fortfarande. Det finns dock vissa positiva ting, tänkte börja med dem.

Har haft en underbar praktik där jag dessutom fått jobb i sommar. En bra lön + en riktigt bra position samt en fantastisk arbetsplats där känslan av att kunna förändra och påverka gör sig ständigt påmind. Så ja, jag har haft tur. Verkligen. De har dessutom tyckt så pass bra om mig att det lett vidare, och det är ju verkligen inte fy skam.

Så. Det var väl det... Jag har sedan i januari inte haft någon egen lägenhet. Bodde med mitt hjärta till slutet av mars. Sen... Dog det. Eller. Han valde att döda det. Under några veckors tid levde jag i ett helvete: jag kunde varken äta eller sova eller knappt andas. Till slut tog jag mig i kragen och flyttade hem till underbara Azza och Anders. Tack gode gud för dem. Utan dem vet jag inte vad jag hade tagit mig till faktiskt.

Anyhow. I något patetiskt tillstånd av att inte klara av att vara utan mitt hjärta började vi återigen ses. På hans villkor. Det var svårt. Varje dag var en undran om huruvida han ville behålla mitt hjärta eller inte. Varje gång vi sågs fick jag stålsätta mig och försöka låtsas som om att det inte var en sådan big deal. Men det var det ju. Det var ju mitt hjärta det handlade om.

Sen kom kraschen. Saker uppdagades, kaos uppstod, men för första gången kom också lite ärlighet. Lite äkthet. Trots att mitt hjärta var totalt sönderslitet började jag lappa ihop det lite igen. För att återigen överlämna det i hans händer. För att bära eller brista. Tyvärr brast det. Igen. Och ja, just nu är det som om att jag inte längre existerar. Det finns en kropp, ett skal och en jävla massa tårar. Var jag är vet jag dock inte. Hur jag ska hitta mig vet jag inte heller.

Jag kämpar mot mina instinkter hela tiden. Instinkten som vill upphöra att andas helt. Instinkten som vill trasa sönder mitt skal. Instinkten som vill låta allt förfalla totalt. Försöker att inte hoppas. Försöker att inte tänka "tänk om...". Försöker att inte sjunka djupare. Vet bara inte hur.

Och nej, ni behöver inte påpeka att jag är dum och att jag får skylla mig själv. Jag är redan smärtsamt medveten om det.

Heja!

2008-04-22T21:41:00.005+02:00

Alltså jag är ju helt sämst på att blogga för tillfället. Lovar att åtgärda detta inom typ två veckor. Just nu har jag dock bara en sak att säga:

Besök http://www.sensationstockholm.se och boka för bövelen en behandling! World class I promise ya'll!

Anna Järvinen & Annika Norlin - För Varje Hjärtslag

2008-01-14T20:52:00.001+01:00

För er som inte kollade på Musikbyråns årskrönika. Satan vad bra den är!

God jul!

2007-12-22T23:24:00.001+01:00

Slutkörd.

2007-11-05T21:26:00.000+01:00

Jag orkar fan inte. Snart lägger jag mig och självdör. Jag har noll energi. Stuff sucks. Pappa mår crap. Skolan är asjobbig. Jag orkar inte ens skriva klart här. Over and out. Godnatt.

Resumé.

2007-10-25T22:24:00.000+02:00

Jaaa jag vet, det var evigheter sedan jag skrev men jag har helt enkelt inte tid. Dagarna spenderas med föreläsningar, grupparbeten samt jobb - kvällarna likaså. På helgerna är jag busy busy busy. Förrförra helgen var min darling på besök, förra helgen var jag hos honom, nu i helgen ska jag och min syster bli bortrövade av våra föräldrar (vi ska ta med oss badkläder och "trevliga kläder", destinationen är dock helt okänd) och nästa helg ska spenderas antingen i Umeå med S eller i mina föräldrars stuga med S.

Statusen på pappa är i dagsläget lite ovisst, han är precis i detta nu på väg hem från Uppsala och det är väl inte helt klara resultat ännu. Han är dock betydligt sämre nu än vad han varit tidigare, men han är ju ändå tusen gånger bättre än vad han var förut när han var jättedålig. Han jobbar och kan göra saker, men blir lätt trött och har lite ont. De planerar att spruta in någon form av strålningsvätska i hans kropp som ska angripa de växande metastaserna, men allt är inte klart ännu. Det är väl bara att hålla tummarna antar jag.

I övrigt är väl det mesta som vanligt. Jag har som sagt var fullt upp mest hela tiden. Känner mig ömsom jättetrött, ömsom superenergisk. Oftast rätt trött, men jag är ändå inte helt slutkörd och nere som jag så lätt blir vissa perioder, i synnerhet på hösten. Grupparbetet tar dock en hel del energi; vår grupp känns helt skum. Vi har en massa idéer som är BRA men det är något som är helt uppfuckat med samarbetet. Vi pratar i munnen på varandra, vi lyssnar inte, vi tar inte in information, vi upprepar och ältar samma saker om och om igen. Jag försöker mig på en ny strategi i att försöka vara tyst för det mesta, men ibland blir jag så frustrerad att jag inte kan hålla mig. Idag blev jag diktator-Karro och delade upp alla uppgifter på var och en. Jag vet att vi kanske borde försöka samarbeta kring delegerandet men jag orkade inte spendera två timmar till på tjafs och missförstånd. Det konstiga är att vissa verkar inte alls uppfatta grupparbetet som jobbigt. Större delen av oss verkar dock vara väldigt frustrerade över våra samarbetssvårigheter, men det är ändå svårt att förändra. Vet inte alls vad som gått snett faktiskt. Arbetet kommer dock att bli jättebra tror jag. Vi håller på att göra en film och en redovisning om den ideella organisationen "Team för våldtagna kvinnor" som finns nere i Stockholm.

En rolig sak (förutom bortrövandet och att jag får träffa min baby nästa helg) är att Azza är på besök i stan och jag ska få träffa henne imorgon. Det ska verkligen bli jättekul, jag saknar henne. Hon är fasen i mig en av de bästa personerna som finns. En annan rolig sak är att jag klarade min förra tenta, dock återstår den andra delen att få igen imorgon. Det är hemtentadelen och jag TROR att jag har klarat den men man vet ju aldrig... Dessutom vill jag få bättre betyg än C på den, men ja, vi får väl se.

Nu ska jag kolla lite SATC (är väl inne på typ sjunde omgången) och sen sova. Ciao!

Tant.

2007-10-16T00:14:00.000+02:00

Grattis till mig.

Nu blir jag ett år närmre tant.

Imogen Heap - Hide And Seek

2007-10-09T23:49:00.000+02:00

Yazoo - Only You

2007-10-02T22:23:00.000+02:00

Till Anna Nio. Yazoo:s version. Den rular!

Tillbaks till ruta ett.

2007-10-01T23:07:00.000+02:00

Hemma igen. Alltid lika kul... Känner mig ensam, otrygg, stressad, sorgsen, förvirrad, missförstådd, ouppmärksammad, gnällig, idiotisk, irriterad, ledsen, frustrerad men mest av allt bara så himla utmattad. Tid som borde ge energi ger mig delvis mer oro och ångest. Känner hur saker inom mig byggs upp, saker jag lyckats förtränga och skjuta undan. Saknaden växer än större och jag undrar: hur länge kan man hålla på så här?

Jag känner mig återigen helt lost. Allt jag företar mig blir halvdant, allt jag borde göra orkas aldrig med, allt jag skulle kunna göra försvinner bort i glömskan, lättjan och oron. Som alltid bygger jag på min oro med att tänka ut fiktiva situationer, situationer som inte ens inträffat ännu men som jag målar upp i mitt inre som för att sänka mig själv ännu lite till. Jag vet att det är onödigt och dumt och enfaldigt, men vissa stunder kan jag ändå inte låta bli. Försöker följa förnuftets röst, rösten som säger att allt kommer att bli bra och att all min oro är obefogad men så hugger det till. Tänk om... Tänk om min oro ÄR befogad? Tänk om det värsta av det värsta inträffar? Dagens och tidigare dagars indikationer på att det SKULLE kunna inträffa är nog för att jag ska gräva ner mig i min oro. Trots att jag vet bättre. Det hände inte förra gången, varför är jag så säker på att det ska hända nu? Jag blir alldeles darrig av tanken, det är väl kanske därför. Jag har nästan upplevt det förut, så jag vet ju i princip hur det känns. Jag vill bara inte uppleva det igen.

Det jobbigaste är nog att jag inte kan hantera en sak i taget. Så fort det finns ett påtagligt problem skapar jag andra problem som för att förstärka mitt nederlag och min sorg. Jag kanske har någon inbyggd mekanism som gör att jag istället för att försöka se det positiva i andra situationer tynger ner mig själv ännu mer så att jag slipper tänka på det där allra värsta, det där som inte ens jag kan göra något åt. För jag vet att jag kan påverka det mesta i mitt liv, förutom just det här. Men herregud vad jag önskade att jag kunde. Skulle jag kunna så skulle jag offra mitt liv för det. Mitt liv kan inte jämföras med all den smärta denna elaka och obarmhärtiga svulst orsakat och orsakar. Och slutligen, egoist som jag är, skulle det ju innebära att även jag skonades från all ångest och oro.

For the record: Egentligen vill jag inte dö. Jag vill bara inte att han ska dö.

I'm a kittycat!

2007-09-25T23:58:00.000+02:00

Kitty fick gå till veterinären idag. Hon var jääätteduktig, fastän hon skrek och inte riktigt ville bli pillad i öronen låg hon still hela tiden. Hon är verkligen världens bästa katt. Och världens finaste också. Imorgon åker jag till Umeå. Yay! Åter på söndag eller måndag.

Ja just.

2007-09-22T16:24:00.001+02:00

Cyndi Lauper - True Colors

2007-09-22T14:43:00.000+02:00

Säg "aaahhhh"!

2007-09-20T21:18:00.000+02:00

Gårdagen började med OFANTLIG smärta i svalget, kunde knappt svälja alls. 06.35 ringde klockan efter en halvt outhärdlig natt där jag inte bara vaknat av sjukt ont i halsen utan med skallen fylld av formler och statistiska mått och metoder vilket försämrade mina chanser till sömn ännu mer. Masade mig upp, tog två alvedon + en ipren, försökte tappert äta en halv macka men utan att lyckas. Drack en kopp te med honung, sen bar det iväg till skolan. Väl där hade jag börjat få frossa samt yrsel av värktabletterna men det gick över efter en stund. Var dock fortfarande rätt snurrig när tentan satte igång, men det var bara att göra sitt bästa ändå. Skrev skrev skrev, kom ihåg fel fel fel på åtminstone två ställen, men överlag gick det väl rätt okej tror jag. Jag hoppas verkligen att jag klarat den nu när jag gått igenom ett halvt helvete för att ens orka ta mig dit.

Efter tentan mådde jag rätt okej, värktabletterna hade väl kickat in fullt ut då, men ringde ändå till vårdcentralen för att få en liten check-up. Satt i kö i över tjugo minuter (från mobil bör tilläggas, så det sög extra mycket) för att sedan bli inkopplad på en telefonsvarare som sa att de inte hade telefontid längre utan att jag skulle återkomma klockan 13. Suck. Åkte hem, drack lite soppa, började återfå den enorma smärtan jag haft under natten och på morgonen. Fan. Jag som trodde det börjat bli lite bättre. Ringde återigen vårdcentralen och fick övertala sköterskan om att jag verkligen hade ont när jag svalde för att ens få en tid. Fick tid 15.30. Somnade. Mamma kom och hämtade mig och droppade av mig på Frösö Vårdcentral. Väl där fick jag vänta i typ en halvtimme och fick sen träffa en kvinnlig läkare med söt öststatsbrytning. Hon bad mig gapa, kollade lite, sen sa hon: "Do måste åka till akouten, jag ringer och fixar". "Akuten??!" tänkte jag, förskräckt och yrslig och med en massa smärta satt jag i väntrummet och bölade. Hon kom tillbaka och sa att jag kunde åka dit genast. Gick ut till busshållplatsen och satt där och toktjöt ett tag, som tur var kunde S prata lite vett i mig så jag slutade iallafall grina. Väl på akuten fick jag gå och anmäla mig, som man alltid gör, och i luckan togs tempen och den snälla kvinnan som satt där frågade hur jag mådde. Jag förklarade att jag inte mådde så bra och undrade vad hon trodde att de skulle göra med mig. Hon svarade att om det var halsböld, vilket det säkert var, kommer läkaren nog att sticka hål på bölden och dränera den på var. Precis då ringde pappa och jag började toktjuta och snyfta, fortfarande sittandes vid luckan, och raljera om hur hemskt det skulle bli att de skulle skära i halsen på mig och att bedövningen skulle innebära sprutor och ja, jag tog som vanligt ut en massa saker i förskott. Kvinnan i luckan log lite och sa "nej nej, de har en spray som de sprayar med och bedövar, och för den delen är det ju inte ens säkert att du behöver göra det där". Pappa höll med och jag slutade gråta och sen satte jag mig och väntade. Jag behövde konstigt nog bara vänta i typ tjugo minuter och sen blev jag inkallad till en 35-årig manlig läkare som skulle kolla min hals. Jag höll förstås på att förgås av smärta när han, rätt aggressivt måste jag säga, började peta nere i halsen där det gjorde som ondast. Sen satte ju kräkreflexerna in lite då och då också, men han bara fortsatte att peta. Sen pratade vi lite och han sa att jag dels hade halsfluss, och mest troligt även en halsböld på ena sidan. Han sa dock att bölden inte var "mogen" (eww) ännu så vi kunde låta bli att sticka hål på den nu. Jag fick penicillin och förhoppningsvis kommer jag bli bra av det, om INTE, så tänker de operera bort mina halsmandlar. Anledningen till detta är för att jag under sista året på gymnasiet led av halsböld och halsfluss ca sju gånger på ett år, och om det verkar ha återkommit så är det mest smärtfritt att ta bort tonsillerna helt.

Idag har jag proppat mig full med ipren och alvedon och har mått relativt okej. Däremot känner jag att det fortfarande gör svinont så fort värktabletterna slutar verka. Hoppas dock på att penicillinet kickar in snart, men ännu har det inte förminskat svullnaden i halsen iaf. Ska försöka masa mig iväg till en föreläsning imorgon; får skjuts och den är bara två timmar så jag borde väl kunna överleva det. Känner dels att jag håller på att dö av tristess och dels att jag skulle kunna behöva gå på föreläsningen eftersom jag missade dagens. Nu ska jag försöka plugga lite, sen blir det sängdags. Ciao.

Halsfluss och helvete.

2007-09-17T11:55:00.000+02:00

Japp. Inför terminens första tenta har jag lyckats dra på mig halsfluss eller vad det nu är - ena halsmandeln är så svullen att den täcker hela vägen in till gomseglet. Jag kan med andra ord knappt svälja och varje gång jag tvingas svälja håller jag på att förgås av smärta. Att läsa praktisk statistik och kvantitativa metoder är väl kanske inte det mest lockande när man har feber och ont, men jag ska försöka färdigställa min ordlista (med alla jäkla begrepp vi ska kunna) idag iallafall. Förhoppningsvis mår jag lite bättre imorgon så att jag kan träna på gamla tentor, och förhoppningsvis mår jag ännu lite bättre på onsdag så att jag faktiskt är kapabel att skriva den satans tentan. Vill verkligen inte tvingas göra omtenta, det skulle kännas så jäkla trist och ledsamt eftersom jag är tämligen övertygad om att jag SKULLE kunna klara denna tenta men om jag är yrslig och har ont kan det bli lite svårare att ens orka svara på de 90 frågorna + essäuppgiften som tentan innehåller. Att tentan börjar 08.15 känns inte direkt som någon fördel eftersom jag både igår och idag mått som döden på morgonen.

Bäst just nu:

Kent - Ingenting
Freaks & Geeks
Imogen Heap
The Who
Regina Spektor
Anne på Grönkulla

Ska nu försöka uppbringa tillräckligt med styrka för att ta mig till affär'n där halstabletter, honung, glass samt soppa ska inhandlas. Wish me luck.

Imogen Heap - The Moment I Said It

2007-09-16T00:20:00.001+02:00

Dude...

2007-08-29T02:01:00.001+02:00

Cool kids never have the time...

2007-08-15T17:10:00.000+02:00

Så här ser klotter ut i världsmetropolen Dorotea:

OMG!

2007-08-02T21:01:00.001+02:00

Könsroller ftw?

2007-08-02T18:21:00.000+02:00

För att se om jag passar in i den stereotypa samhällsnormen gjorde jag ett manlighets- samt ett kvinnlighetstest. Mina resultat blev följande:

Manlighetstest
Hur manlig är du?

Din poäng: 93

Du är inte en man, men du är inte heller en pojke. Du befinner dig i gråzonen som kallas för 'kille'. Du gillar partydrinkar och har enbart fjun på kroppen.

Kvinnlighetstest
Hur kvinnlig är du?

Din poäng: 254

Det är sådana som du som sätter definitionen för vad som är kvinnligt och inte. Du är ett praktexempel av kvinnlighet. Sträck på dig och var glad!

Det jag funderar över är dock varför man ska sträcka på sig och vara glad för att man är ett praktexempel över vad som är kvinnligt. Betyder det att man är sämre om man är mindre kvinnlig eller vad?

Meningsfullt? Knappast.
Underhållande? Knappt.
Varför postar jag detta? Har inte en aning.

Playlist.

2007-07-29T17:14:00.000+02:00

1. Uffie - Hot Chick
2. Simian Mobile Disco - I Believe
3. Justice - D.A.N.C.E.
4. New Young Pony Club - Ice Cream
5. The Knife - We Share Our Mother's Health
6. Justice - One Minute To Midnight
7. Robyn - Be Mine
8. Madonna - Get Together
9. Uffie - Pop The Glock
10. The Knife - Forest Families
11. Simian Mobile Disco - Love
12. I Am X - Spit It Out (Alexander Kovalski Remix)
13. Justice - New Jack
14. Madonna - Like It Or Not
15. Robyn - Konichiwa Bitches

Uppmuntran.

2007-07-23T12:45:00.001+02:00

Justice - D.A.N.C.E

2007-07-23T11:49:00.000+02:00

Justice = helt klart bäst just nu. Tack till Annaclara och Adam för tipset. Very very nice. Videon rockar ju dessutom som fasen.

Nattjobb.

2007-07-08T02:47:00.001+02:00

Haha. Jag lyckades höra så fel man någonsin kan. En kund ringde in på väckningen och skulle boka en väckning. Hon presenterade sig med namnet Svetlana, eller det var åtminstone vad jag hörde. Så i slutet när jag skulle bekräfta väckningen och namnet sa jag "Okej men då har jag bokat en väckning kl xx:xx i namnet Svetlana". Kunden blev något konfunderad och sa "Ehh nej alltså, jag heter Elisabeth." Tur att man kan roa sig själv. :D

Hade även en kund som satt och asgarvade åt roliga namn i Norge. Dubbelnamnet Tom-Sigurd samt mitt förslag Leidulf (det finns seriöst en hel bunt som heter så) blev utsedda till de bästa.

I övrigt är det ganska tråkigt som vanligt. Idel raggningsförsök samt folk som tror att de ringt taxi. Hade även ett klantarsle som ville ha numret till Mekonomen "på någon rolig adress". Han kunde inte ens orten så jag läste upp Mekonomen i Östersund. Chaufförvägen är ju verkligen extremt roligt. Att han dessutom frågade efter numret gör det hela ännu dummare. För övrigt ringer det som fan och jag har nada ork inatt så min kundtid lär suga. Jag har dock legat på 95% tidigare i veckan (vilket är asbra, man får bonus upp till 89.5% och de senaste månaderna har jag legat över 90% varje gång) så jag lär väl kunna ha en kass natt iallafall. Tanken på ledighet och resa till Göteborg håller mig dock vaken och på rätt okej humör ändå. Nu endast en timme till hemgång. Måtte det gå snabbt. Adios.

fniss

2007-07-04T21:19:00.001+02:00

OH MY GAAAWD!

Jag vet att åtminstone Anna gillar den. :D

Death Cab For Cutie - I Will Follow You Into The Dark

2007-06-13T23:40:00.000+02:00

Ännu en dag, ännu ett besked...

2007-06-13T23:23:00.000+02:00

För cirka två veckor sen var han nere i Uppsala. Pappa alltså. Redan då kände jag det på mig... Det var något. Jag visste det på något konstigt sätt. Jag brukar visserligen alltid bli lite småsorgsen vid tidpunkterna för hans Uppsala-besök, naturligtvis. Att bli påmind om det onda gör ju alltid lite ont. Men den här gången kändes det... Jag vet inte. Det var som om att jag väntade på det.

Tidigare ikväll ringde mamma. Pappa befinner sig för närvarande i Slovenien. Läkarna hade ringt honom tidigare idag och berättat att medan vissa av metastaserna fortfarande krympte var det åter några som börjat växa. Kan inte säga att jag är förvånad, se ovan liksom... Besviken, ja. Delvis förkrossad, återigen, ja. Utmattad, ja... Har dessutom varit superförkyld sen i måndags och mitt sketna jobb tvingar mig att arbeta imorgon så ja, krafterna är väl inte på topp. En sån här sak gör väl inte det hela bättre heller.

Känns som om att jag är för trött för att ens reagera... Fast jag reagerar ju. Oftast känns det dock som om att jag inte ens vill prata med någon om det, även fast jag innerst inne vill. Folk blir så obekväma att det oftast inte är värt det. Och jag vet att det inte är en medveten reaktion, man bara ÄR så. Tack S för att du inte är så. Det är skönt. Du är så otvunget öppen vad gäller sånt här. Tack.

Borde försöka sova. Försöka åtminstone. Fast just nu vill jag bara gråta... Den eviga jävla gråten. Är så sjukt trött på den också. Bleh.

Hellogoodbye - Here (In Your Arms)

2007-06-12T10:21:00.000+02:00

Utnämnd till sommarens låt av moi! Den gör mig glad och får mig att sakna a certain someone ännu mer än vad jag redan gör - men på ett bra, leende och tonårspirrigt sätt. Samtliga som läser min blogg måste GENAST lyssna på den, jag lovar, den är asbra. :D

(Tack David för tipset.)

Mer testande.

2007-04-24T19:45:00.000+02:00

Haha var tvungen att sno ett test av Nio bara för att hon gjort samma IQ-test som med och hade samma bloggtitel. :D

What Famous Leader Are You?

Ta testet här

Men, uhm, jag vet inte. Det känns väl kanske inte heeeelt hundra att vara Saddam. Fast Nio blev ju Hitler så det är väl kanske inte mycket bättre det. Hans arméer hade dock snyggare uniformer.

Tankar.

2007-04-24T19:28:00.000+02:00

Idag går mina tankar främst till darling Suss som precis opererats! Hoppas innerligt att läkningen går bra och att hon slipper ha ont. Hon är en av de starkaste personerna jag känner så jag är helt övertygad om att hon ska klara det bra. Kram gumman!

Betine Zetlitz - Twisted Litte Star

2007-04-22T20:43:00.000+02:00

Lyssnar mest bara på Bertine just nu. Hon är ju så söt och har en sån fin frisyr! :D

Warning: Next moodswing in 15 seconds.

2007-04-18T16:52:00.000+02:00

Idag har jag haft en fem timmar lång föreläsning med en helt fantastisk och inspirerande person. Han jobbar på Barn- och Ungdomspsykiatriska avdelningen här i Östersund som psykoterapeut och håller bland annat på med handledning. Han hade i dagens föreläsning fokus på "Det professionella samtalet", där det handlar om hur man möter en eller flera klienter och på vilken nivå. Han arbetar främst systemiskt och med ett narrativt och salutogent förhållningssätt, vilket passar mig otroligt bra. Han fick fem timmar att kännas som 50 minuter och man känner sig verkligen engagerad och sporrad av honom. Känns som om att jag bara vill ut och jobba på studs, men det kan jag ju förstås inte. Det bästa med honom är att man för första gången på denna utbildning lägger lite mer fokus på samtalet och på hur man arbetar som socionom inom andra arbetsfält än inom socialtjänsten, då mest fokus på kuratorsverksamhet vilket är det jag vill inrikta mig på. En annan rolig sak är att den litteratur vi använder oss av för tillfället utgår främst från familjeterapi, något jag läst en hel del av redan under min praktik. Jag har även fått delta vid användandet av metoder som "reflekterande team", vilket vår seminarieuppgift handlar om. Jag har med andra ord redan en hel del gratis på denna kurs så jag slipper slita ihjäl mig med läsandet iallafall. Känns som en skön break nu när allt annat känns så hopplöst...

Det var lite intressant, han (föreläsaren) läste en text som någon skrivit som handlade om en väldigt kompetent och duktig terapeut som tagit livet av sig. Det handlade om huruvida "trasiga" människor kunde arbeta terapeutiskt och hjälpa andra människor. Slutsatsen var att "otrasiga" människor inte var lämpade för psykosocialt arbete. Lite lustigt att jag precis använt frasen "trasig" häromdagen... Nu menar jag inte att jag är perfekt för psykosocialt arbete, det var bara lite lustigt som sagt.

Idag har ändå varit en rätt bra dag. Känner mig mindre trasig, även om dagen innehållit ett "minor breakdown" med lite självömkan och gråtande. Men men. Vissa fick mig ju att skratta på mindre än en minut trots att jag buttert sa att det aaaaaaldrig skulle gå, så tji fick jag. Tack för det.

CocoRosie - Rainbowarriors

2007-04-17T22:14:00.000+02:00

Ny låt från CocoRosies nya skiva. Jag gillar det nya soundet, triphopigt och mys. Riktigt bra faktiskt. Funderar starkt på att åka och se dem i Göteborg i augusti.

Reality check, tack.

2007-04-11T15:56:00.000+02:00

Följande texter är paste:ade från en sextonårig killes hemsida om skapelsen och evolutionen:

"hej jag är markus. abrahamsson jag tänker inte hemlighålla nåt från er jag år 16 år och jag har nåt som kallas adhd. jag men det behöver inte betyda att jag är dum i huvet eller hur? faktum är att många som har haft liknande problem har varit näst intill super genier men jag vet inte om jag är ett super genie jag är bara en kille som vet mycket om evolutionen och skapelsen."

"för mindre än en vecka sedan var jag en skapelse hatare men efter att ha kollat på videosarna på www.drdino.com fick jag mycket att tänka på"

"för miljarder av år sedan så sprängdes ingenting och blev allting(låter detta logiskt?)och jorden var skapad den var ett stort eldklot ungefär som en stjäna men efter miljarde år så blev jorden kalll utav rägn som kom ifrån ingenstans och det rägnade på stenar (ser du morfar?) och den biologiska soppan blev skapad och upp kröp levande varelser som kom ifrån stenarna (där morfar!) förstår ni vart jag vill komma ? enligt evolutionen så är vi besläktade med stenar men jag tycker att det verkar ganska ologiskt"

"jag kan bevisa att evolutionen är dels falsk T.ex :dinosarier blev målade på grott väggar krukor ja statyer bildades av mäniskor för mer än tusen år sedan tänk dig det såhär:om dom inte hade forskare då hur kunde dinosarierna bli målade på dom utan att man visste att dinosarier fanns för miljaaaarder år sedan?"

"media skulle försöka dölja att noaks ark var funnen om dom skulle hitta den"

Jag vet inte var jag ska börja... Å ena sidan är det ju oerhört underhållande och lite lustigt att läsa på hans hemsida, men å andra sidan är det ju väldigt störande och faktiskt ledsamt. Hans hemsida visar ju verkligen på fördelarna och nackdelarna med internet.

Fördelar: Man kan hitta idiotiska saker på internet som man kan skratta åt.
Nackdelar: Vissa människor skrattar inte utan tror på de idiotiska sakerna de hittar på internet.

Det som stör mig med det hela är främst sajten killen hänvisar till: www.drdino.com. Sidan tycks drivas av amerikanska så kallade kreationister. Att de bytte namn från kristendom till kreationism är ju en diskussion i sig, jag vet inte riktigt men det känns lite som om att man försökte förbättra sitt rykte genom att byta namn på sin tro till något som ska kännas lite mer vetenskapligt och "smart". När jag läser på deras hemsida blir jag mest bara trött. Det finns ju en miljard saker man kan ifrågasätta vad gäller skapelseberättelsen, bland annat hela Adam och Eva-storyn. Om Eva och Adam var de enda människorna, betyder det då att människosläktet från början är ett inavlat släkte? Som svar på denna fråga skriver en skribent på drdino.com följande:

"The Bible says Cain went to the land of Nod, and knew his wife. Some people feel that this means Cain met his wife in Nod. So the question is, if Adam and Eve had Cain and Abel, and Cain killed Abel, who did Cain marry? It appears that the question is answered by suggesting that other people unrelated to Adam and Eve were alive at the time, however, if we learn to stick with God's Word, and not man's fallible word, we will never be let down. Genesis 5:4 explains how Adam lived 800 years and had sons and daughters!

How many kids could two people have in 800 years! So Cain would have more than likely married a sister of his. This would take us into a whole new question of "Is it right for them to marry brothers and sisters". The laws forbidding it weren't given until over 2000 years later. Secondly, they wouldn't experience any of the genetic problems we have today with close-relational breeding. This is an entirely different question, so I'll leave it at that!"

Med andra ord kanske vi borde återinföra inavel och syskongifte? Intressant att författaren dessutom väljer att säga att den genetiska frågan inte ens hör hemma i denna diskussion, det känns ju verkligen seriöst och trovärdigt med ett sådant svar. Jag hävdar, oavsett om det kallas för kristendom eller katolicism eller kreationism, att det är RELIGIÖST DRAVEL. Tragiskt nog finns det skolor i USA där kreationismen ingår som en del i läroplanen, något som känns väldigt omodernt och framförallt väldigt väldigt sorgligt. Om vi fortsätter lära människor orealistiska, obeprövade och ovetenskapliga metoder och teorier, hur ska då vår intelligensmässiga evolution kunna fortgå?

Väderkaos.

2007-04-11T10:09:00.000+02:00

Trots mitt komaliknande tillstånd (pga extrem trötthet) beslutade jag mig imorse för att åka till skolan för att gå på föreläsning. Studsade upp, duschade och fixade och åkte sen med Jonna till skolan. Hade fått ett sms av Anette tidigare att taket på huset där vi har våra föreläsningar börjat blåsa av, men Jonna hade ringt institutionen och frågat om det ändå var föreläsningar och de hade sagt ja. Väl på campus var det avspärrat typ överallt. Man fick inte parkera, ej heller gå överallt och taket var helt uppfläkt på G-huset. Det blåste så sjukt mycket att bilen svajade när vi åkte. Vi beslutade oss för att inte riskera våra liv för en föreläsning (om det ens var någon nu) och åkte hem istället. Jag fattar inte ens att de vågar släppa in folk i ett hus där taket håller på att blåsa av, det låter ju helt sjukt. Räddningsgubbarna sa visserligen att de inte trodde att man fick gå in i G-huset längre, så troligtvis var nog föreläsningen inställd. Kändes dock väldigt snopet att åka hem igen, jag hade ju verkligen kämpat mig upp idag bara för att ta mig iväg. Bah! Ska spendera dagen med att läsa lite samt städa har jag tänkt. Hade även tänkt gå ut och promenera men som det ser ut nu vågar jag knappt gå utanför dörren. Folk står och håller i sig i lyktstolpar utomhus och det blåser grenar och skit överallt, så nä, jag håller mig nog inne idag.

Stockholm.

2007-04-10T20:13:00.000+02:00

Lördag:

Tåget gick 08:07. Bara tågresan var halvt vansinnig i sig. Människor som åker tåg är antingen skitfula eller galna (oftast både och) verkar det som. Försökte sova bort hela resan vilket faktiskt lyckades rätt bra. Jag kunde dock inte sova bort det läskiga/tragiska paret som satt två platser bort från mig, mittemot mig. Killen var mellan 35-40 och var lång och smal och hade rakat huvud samt hål i ena örat. Hans tjej såg ut att vara runt 19-20 och hade mörkt halvlångt hår. När hon först kom in och ställde ifrån sig sina Louis Vuitton-väskor tänkte jag "Ah hon är hans playmate som han skämmer bort", men vid andra anblicken insåg jag att så var inte fallet. Förmodligen var väskorna fejk, ett antagande jag gör utifrån att ha sett hennes övriga outfit. Hon hade svarta tights, en svart kort långärmad bomullsklänning som var noppig och sliten. Ovanpå klänningen hade hon ett brunt brett bälte som hängde från midjan och ner under magen - en mage som var halvtjock och dallrig och som bara såg ännu värre ut med detta bälte på. På fötterna hade hon asfula mockastövlar med fransar, och hon toppade av outfiten med ett pärlhalsband samt en av de fulaste jackorna jag någonsin sett. Det var typ en vit vindjacka med små svarta krumelurer över hela, som tagen från 1994. Så fort de satt sig på tåget började han gräla på henne om hennes usla studieresultat så pass mycket att hon började gråta, något hon försökte dölja med sina alldeles för stora svarta solglasögon. Hon svarade knappt honom överhuvudtaget men han malde på i något som kändes som en evighet. Till slut gav han sig, men bad inte om ursäkt eller försökte få henne att må bättre. Jag blev alldeles illa till mods, jag tyckte verkligen så himla synd om henne. Okej om hon kanske behöver en spark i arslet, men han behöver väl knappast ge henne den på det sättet och på ett jävla tåg. Urk. Resten av resan gick de ut och rökte, sov samt spelade kort och hånglade. Det som gjorde mig mest ledsen för hennes skull var just det att hon bara tog hans skit (fast jag var lite ledsen över hennes tappra försök över att ha "stil" utan att lyckas också).

Väl framme i Stockholm hade jag turen att få se Mr Nalle Knutsson spatsera förbi med ett litet posse av ryska postorderbrudar och bögar. Efter det fick jag äntligen träffa Azza - världens underbaraste människa. Vi åkte ut till Täby där vi käkade och pratade en massa, sen åkte hon till Anders föräldrar på påskmiddag. Själv la jag mig och vilade och sen fixade jag mig i ordning för att bli upphämtad av Lisa. Vi åkte ut till Majja i Bergshamra där vi drack vin, posade och snackade skit.

Efter det var det egentligen meningen att vi skulle på reggae-/skapartaj på Allhuset men Annelie ringde och varnade oss för att det var fullt så vi beslutade oss för att åka in på Söder och gå på 80's istället. Väl där träffade vi lite folk samt shake:ade till en massa 80-talsmusik. Såg Henric de la Cour vilket gjorde kvällen för både mig och Lisa, jag menar, han var ju faktiskt vår tonårsidol.

Söndag:

Vaknade vid tiotiden, trött som ett as. Åt frukost med Azza och Anders och skrattade och pratade. Somnade om vid halvtolv, något som sannerligen behövdes. Sen klev jag upp igen vid ett för att gå ner till Täby Centrum och käka lunch med Azza och Anders. Det blev kinabuffé något som passade min bakishet fantastiskt bra. Sen gick jag och Azza runt och kollade skor och kläder dock utan lycka. Sen var det bara att göra sig i ordning - sminka sminka, fixa fixa, klä klä.

Åkte in till Söder för att möta upp några av Anders (och Azzas förstås) kompisar för att sedan bege oss ut till Globen. Gick ner på Quality Hotel och träffade David, Daniel och Anette en väldigt kort stund. De gick in på Annexet medan vi satte oss i baren och drack en öl. Väl inne på Annexet hittade vi Pätan och Maria. Vi missade tyvärr Ladytron men det gjorde inte så mycket ändå. Jag och Azza letade oss upp på balkongen medan de andra stod kvar nere i folkhavet. Balkongvalet var helt suveränt måste jag säga, vi såg precis allt och slapp alla svettiga jobbiga människor. Vi tog av oss skorna och stod och njöt. Konserten var - som jag trott att den skulle vara - helt sjukt bra. Trent verkade vara på topp och de röjde nästan sönder scenen. Detta mixat med inlevelsefulla versioner av deras lugnare låtar samt en assnygg ljusshow blev en oslagbar kombination.

Bästa låtarna: "Burn", "Mr Self Destruct", "Something I Can Never Have", "Wish", "Hurt", "Heresy", "Head Like A Hole", "No, You Don't" och "Survivalism". "Suck" också men mest för att jag blev alldeles svag när Trent stönade fram "I am so dirty on the inside".

Efter konserten tog det en evighet för mig och Azza att åka hem eftersom det var en massa folk och tågen gick inte lika ofta på kvällen. Dessutom var vi tvungna att åka runt halva Stockholm för att hitta något att äta, det slutade med att vi gick på 7 eleven på Stureplan och handlade slut på halva affären. Bakom oss stod backslickkillar och stirrade med gapande munnar över hur jääääääävla mycket vi handlade, jag menar, de själva skulle ju bara köpa en RAMLÖSA för inte fan kan man väl äta en massa godis? I synnerhet inte om man är tjej. Hemma i Täby mulade vi oss så mycket vi orkade, vilket inte var särskilt mycket alls, samt drack té och pratade. Anders hade dragit på efterfest, men eftersom jag skulle kliva upp halvsju dagen därpå var det bara att skippa den idén. Det var iallafall trevligt att umgås med bara Azza, det är inte direkt ofta vi gör det. Det gav mig flashbacks till Azzas flickrum i Torvalla när vi satt där inlåsta och käkade hennes mammas supergoda bröd, tzatziki samt tjuvrökte ut genom fönstret.

Måndag:

Klev som sagt var upp typ halvsju och begav mig ut i snöstormen halvåtta för att åka till Globen. Var helt vansinnigt trött och slut och ledsen och allmänt trasig. Mina fötter värkte värre än de någonsin gjort i hela mitt liv - så här i retrospekt var det kanske inte en asbra idé att ha värsta höga skorna på sig på en konsert. Anlände till Globen vid kvart i nio för att få lifta med David, Daniel och Anette hem. Halvlustig resa där jag kände mig som en inkräktare och en främling. Önskar att jag hade haft pengar så att jag kunnat flyga hem istället, men eftersom jag var ute så sent var biljetterna på både flyg och tåg asdyra så jag hade inte så mycket till val. Hade gärna stannat i Stockholm några dagar till, men jag får väl ta igen det när jag ska ner i maj igen för att gå på Azzas och Anders bröllop. Allt som allt var det en trevlig resa.

Nine Inch Nails - Survivalism

2007-04-06T18:51:00.000+02:00

Imorgonbitti 08.07 bär det av till den Kungliga Hufvudstaden. På söndag får jag se dessa eminenta herrar uppträda live, jävlar var bra det ska bli. Åter på måndag kväll. Adieu!

Kjell Höglund - Man Vänjer Sig

2007-04-04T14:51:00.000+02:00

Helt vansinnigt bra "hemmagjord" video till "Man vänjer sig". Illustrerar den outsägligt torftiga vardagen helt perfekt.

Elastica - Connection

2007-04-03T23:16:00.000+02:00

Bara en av de bästa rocklåtarna ever. Justine är fortfarande lika gudomligt snygg som hon var när jag dreglade efter henne i gymnasiet. Dessutom är hon fasen i mig den enda brud jag vet som lyckats se riktigt trashrockig ut med gitarr.

Håglöshet?

2007-04-02T15:05:00.000+02:00

If I want you for spending so nice time.

2007-03-31T09:45:00.000+02:00

Forsättning:

ok
could you give me a chance to know you and tell me why you are so nervous where's the problem if i want you for spending so nice time and know each other this very good i think and really you still are young do you thimk that you have got old no no never say this again
i hope that you only to try to think and you are going to arrive to the turth byourself

see you my regards

Jag vet inte om jag tidigare varit nervös men jag börjar nästan känna mig lite nervös pga hans osammanhängande pladder. JAG FÖRSTÅR INTEEE. Jag kanske är för gammal för att förstå...

ÖXÖLKLÖFFÖR!

2007-03-30T10:08:00.000+02:00

hihi.

You are still young!

2007-03-29T14:09:00.000+02:00

Ni vet det där mailet jag nyss skrev om, jag var ju bara tvungen att svara. Jag ställde två frågor:

In what way did you choose me?
What exactly does live together in shame mean?

Givetvis fick jag ett svar, så här kommer åter en mailföljetong!

ok you have the right to ask all these question i..m with you but you'll have to give me the chance to reply on your message as i told you before i have chosen you betwen lots woman because you are very nice and still young i want if you like to let you very happy and try to laught again and find someone to live with and share your private life this will be very nice and more possible if you like if you want and believe in life this is my phone number i hope to hear from you soon
0736XXXXXX

my name is khalid i hope that you trust me see you

Han skrev alltså ut sitt telefonnummer, men eftersom jag är så snäll x:ade jag numret. Notera att jag knappt skrivit något alls om mig själv på min myspacesida. Han kanske tolkar mina filmcitat som att jag är jättedepressiv eller något? Jag vet inte... Jag blir mest bara förbryllad.

I have chosen you!

2007-03-29T09:35:00.000+02:00

Hahahhaa. Jag hade fått ett mail på myspace. Jag känner mig verkligen hedrad och speciell.

hello

nice to meet you and write to you this first message i'd like to know you really i'm looking for a woman to be with me and live to gether in shame i hope to hear from you i want to tell you that i have chosen you between lots womens and let me tell you that you are really very nice and still young
with my regards

khalid from hasslehom

LIVE TOGETHER IN SHAME??? Haha. Vad är det med folk?

SoKo - I'll kill her

2007-03-28T22:51:00.000+02:00

Jens fick mig att bli kär i denna franska sötnos. Kan inte sluta lyssna. Någon som har något med SoKo som kan skicka till mig? Jag hittar bara en nedladdningsbar låt. :(

Lu(r)v.

2007-03-28T09:50:00.000+02:00

Robyn - Be Mine (Acoustic)

2007-03-22T14:13:00.000+01:00

Kan inte sluta lyssna på denna version av Be Mine. Kan inte sluta lyssna på Robyn helt enkelt. Hon är så jävla fantastisk! Ta er tid att lyssna på denna.

GRATTIS!

2007-02-15T15:58:00.000+01:00

Ett superdupergrattis till min underbara sötnos Anna som fyller år idag.

Älskar dig darling!

Lägenhet etc.

2007-02-14T18:31:00.000+01:00

Jo nu är det så här då att jag har fått lägenheten på Frösön. Såååå. Den 1/3 flyttar undertecknad till en superfin tvåa på 59 kvm belägen cirka sju minuter från centrum. Ikväll kommer några och ska kolla på vår lägenhet så förhoppningsvis vill de byta så slipper jag stå och betala typ dubbel hyra. Jag längtar verkligen, ska bli jääääätteroligt att få inreda och fixa med en alldeles egen lägenhet. Hintade lite till pappa om att jag inte har någon soffa varpå han sa "ja men det ska vi väl kunna fixa", så jag hoppas på lite bistånd där.

Denna vecka består liksom förra veckan av ett förbannat grupparbete. Snart slut på det iallafall, men nästa vecka väntar den läskiga hemtentan som 90% av förra årskursen misslyckades med. Vi får väl se om man själv har bättre lycka. Nu ska jag fixa lite så att det ser fint ut när lägenhetstittarna kommer. Ciao.

Shane + Peaches = Perfection!

2007-02-10T00:51:00.000+01:00

OMG jag är så galen i Shane att jag snart döööööööör!!!

H90210.

2007-02-06T00:14:00.000+01:00

Fantastiskt rolig parodi på Beverly Hills samt alla tråkiga tonårsskräckisar som bara manglas ut från Dimension. MAD TV is teh shit (ibland).

Mohammed Rafi - Jaan Pehechaan Ho

2007-01-31T14:17:00.000+01:00

Dagens musikvideo får bli detta underbara, utflippade klipp från den indiska 60-talsfilmen "Gumnaam". Låten och videon finns att höra/se i Ghost World, därav valet. Dedikeras till Anette, puss bejbi!

Please Doctor, no more terracotta!

2007-01-31T13:59:00.000+01:00

Åh jag har äntligen tittat på Ghost World, det var verkligen aslänge sen sist. Faaaaaaan vad bra den är dåååå! Jag fullkomligt älskar dialogen och karaktärerna och hela stämningen. Thora Birch är ju en riktig liten kaka och Steve Buschemi är ju bara bäst. Synd att Scarlett är en sån tråkig surisbrud ibland, men annars är hon väl trevlig hon också.

Dagen har alltså bestått av Ghost World, frukost/lunch samt träningscykelcyklande + efterföljande dusch. Funderar på att gå ner på Shell inom den närmsta tiden för att hämta ut lite böcker. Borde verkligen börja plugga... Har skola hela dagen imorgon och grupparbete på fredag, så jag borde nog ha läst igenom något innan dess iallafall.

Har hittat några som vill byta en tvåa mot vår trea (till David då) samt en etta till mig. Nu gäller det bara att lägenheterna är fina och att man får dem. Jag ser faktiskt fram emot att bo själv litegrann... Även om det känns drygt med alla saker och det faktum att man kommer att spendera en jävla massa tid med sig själv så känns det ändå lite roligt att få fixa och inreda en helt egen lägenhet. Det var ju ett tag sen man bodde själv sas...

Hoppas att det är okej tapeter i ettan och inte några jävla terracottatapeter som får mig att kräkas. Lägenheten jag hade i Malmö var verkligen den vidrigaste ever. Jag hyrde möblerat i andra hand ett tag och då såg lägenheten ut så här:

Tapeter
Hallen/köket: Mintgröna
Stora rummet: Terracotta med bård på mitten, på övre delen av väggen var det terracottabotten med små trianglar i rosa, senapsgult och turkost.
Sovalkoven: Senapsgult.

Möbler
Säng med kromade gavlar.
Litet glasbord + en bajsbrun skinnsoffa med kromade gavlar.
Ett stort vitrinskåp i sånt gammalt trä.
En skitful grå tv-möbel.
Träfärgat köksbord + stolar.

Dekorationer
En tavla på ett gråtande barn.
Massor av torkade rosor som låg ovanpå vitrinskåpet.
Ett skissat självporträtt av tjejen som hade lägenheten à la Lanzarote 1994.
Några andra fula småtavlor.
Någon vas etc.

Betänk att detta var 1999 och att tjejen som bodde där faktiskt fått välja helt nya tapeter själv för cirka ett år sedan. Det är ganska svårt att föreställa sig, jag vet... Jag kan knappt föreställa mig det trots att jag faktiskt bodde där.

Well, I have to admit that things are really starting to look up for me since my life turned to shit...

2007-01-29T22:30:00.000+01:00

Har en sån sjuk jävla lust att se Ghost World men jag vet inte om det är försent. Har haft lust att se den sen jag vaknade imorse men jag har bara inte kommit mig för... Orkar jag eller inte? Fan. Ambivalens.

Enid: I think only stupid people have good relationsships.
Seymour: That's the spirit.

Emo emo.

2007-01-24T17:55:00.001+01:00

Är helt emo atm. Halvbölig och fånig. Usch. Det är bara så jävla mycket på en och samma gång... Tänk om man bara kunde få åka iväg ett tag... Vara helt själv och bara andas.

Pratade nyss med mamma som var lite nere. Pappa har opererats idag, jag vet dock inte riktigt hur det gått. Mamma hade pratat med honom alldeles efter operationen och då mådde han illa och kände sig konstig. Men läkarna har ju sagt att han kan bli jättedålig och måsta stanna där i upp till 10 dagar så det är väl inte helt ovanligt antar jag... Hoppas att han mår okej iallafall, ska träna sen med mamma så jag lär väl få höra hur han mår då. Tror att jag väntar med att ringa tills imorgon dock.

Jag är fan konstant illamående... Förändringar är scary.

Huh?

2007-01-23T22:03:00.000+01:00

Fan vad folk söker på idiotiska saker. Senaste tidens googlesökningar för att hamna på min sida är bland annat:

utseende på kristaller i urinen
sperm örhänge
temuggar ponny
fyllefrossa
suzzies orkester flashback

Det väcker ju lite funderingar... Vad fan skriver jag om egentligen? Och är det någon som vill berätta vad ett sperm örhänge (helst särskrivet också) är?

Blue Öyster Cult - Don't Fear The Reaper

2007-01-23T21:38:00.001+01:00

This place is a prison.

2007-01-19T23:39:00.000+01:00

I know there's a big world out there

like the one that I saw on the screen
in my living room late last night
it was almost too bright to see.

- The Postal Service

Tankar...

2007-01-19T00:18:00.000+01:00

Pappa ska till Uppsala på måndag. Känns... Jag vet inte. Det känns ju bra på ett sätt, eftersom "operationen" eller vad man nu kallar det har som syfte att förbättra hans situation. På ett annat sätt känns det jobbigt och jag vet inte... Det känns så verkligt igen. Jag har liksom ställt in mig på att han ska bli bra, och så får man veta att det förmodligen aldrig kommer att bli så (igen) och det känns bara... Tungt. Tänkte åka hem till mamma och pappa i helgen och ge honom en kram. Tycker så synd om honom som måste gå igenom detta helvete. Han förtjänar bättre. Hade inte kunnat önska mig en bättre pappa. Hoppas bara att jag får behålla honom ett tag till.

The Cure - A Letter To Elise

2007-01-18T13:59:00.000+01:00

Den fantastiska unplugged-versionen. Robban måste ju fan vara ursprunget till emokids... <3

Dog/cat fur trade.

2007-01-17T15:19:00.000+01:00

På bilden: En hund som blir skinnflådd.

The undercover investigation into the production and sale of cat and dog fur began nearly 8 years ago with Humane Society of the US sending an investigator into China to determine how extensive the trade was. It turned out to be a staggering 2 million cats and dogs raised under cruel conditions and then skinned alive, strangled or stabbed solely for their furs and skins. There is no cultural aspect of this - it is purely for money.

Det här är så jävla fruktansvärt och tragiskt att jag blir alldeles tårögd.
Förväntar mig att samtliga skriver på här för att protestera.

Buähää!

2007-01-17T15:01:00.000+01:00

Åt tidigare upp det sista av Azzas mammas bröd.
Har sparat på det som fasen men nu är det slut...
Jag kommer att sakna ihjäl mig efter det!

Får tvinga mormor att baka lite annat åt mig.
Eller så kan man ju kanske baka själv... Om man orkar vill säga. ;)

Kleerup ft. Robyn - With Every Heartbeat

2007-01-16T23:52:00.000+01:00

Helt klart bäst just nu. Mmm!

Emogener.

2007-01-16T16:32:00.000+01:00

Haha det är någon person som googlat på "gener musiken emo" och kommit till min sida. Vilken tur att just jag skrivit om mina emogener då. ;)

(Förmodar att personen som googlade menade genre, men man vet ju aldrig... Emogener kanske är ett vedertaget uttryck bland kidsen idag.)

Hej, jag är köng.

2007-01-15T16:38:00.001+01:00

Nyss hemkommen från opponering på skolan där jag spenderat en halvt outhärdligt lång dag med sex olika opponeringar av sex olika analysuppgifter. Vissa värdelösa, vissa okej, vissa riktigt bra. Jag personligen tillhörde då den senare kategorin. ;)

Fick VG på både uppgift och opponering och fantastiska omdömen från såväl opponent som examinator.

Känns sweet. KÖNG!